Alliansens försvarsreform var rätt

I förrgår skrev jag på Facebook att Alliansens besparingar på försvaret endast uppgått till 2,6% av försvarsanslagen. Jag tar tillbaka det, den korrekta siffran är 1,6%, dvs. mindre än 700 miljoner kr efter justering för inflation.

 

Efter lite noggrannare granskning här jag kunnat konstatera dels att anslagsfördelningen i Statsbudgeten förändrats sedan 2006, vilket medför att man måste amstränga sig lite mer än att bara jämföra anslagen till ”6 Försvar och Samhällets Krisberedskap” för de respektive åren. Dels att det är rimligt att särredovisa de faktiska försvarsanslagen och anslagen till samhällets allmänna krisberedskap. Jag redogör mer ingående för detta under rubriken ”Anslagsförändringar mellan budgetåret 2006 och 2014”.

 

Att kritisera den förda försvarspolitiken i relation till rådande hotbild, eller kritisera ledande politiker för hur de kommunicerar är en sak. Att påstå att Alliansen skulle ha raserat försvaret är något helt annat. Rent larv för att tala klarspråk.

 

Alliansens försvarsreformer har handlat om att ställa om ett omodernt invasionsförsvar byggt på värnplikt till ett modernare insatsförsvar baserat på ett yrkesförsvar. Detta har finansierats genom att flytta kostnader för materiel till personal. Jag vill därtill bestämt minnas att Sverige dessutom hade en väldigt hög andel av sin försvarsbudget designerad till materiel, vilket motiverar en kostandsharmonisering mot omvärlden. Vågar dock inte säga detta för säkert utan ber om att få återkomma efter ytterliggare research.

 

Har detta varit bra?

Min bestämda uppfattning är ja och vill anföra två argument för detta:

 

1. Vi kan inte försvara Sverige med väldigt många 19 åringar

Ska Sverige försvaras måste vi ha ett professionellt och högteknologiskt försvar - även i ett framtida hypotetiskt scenario där en Ryskt invasion/anfall utgör ett reellt hot så som under kalla kriget (vilket det inte gör idag). Framtida Svenska är inte miljontals värnplikta med gevär. Vi behöver kompetenta utbildade soldater med bra utrustning. Det tog USA en månad och 11 dagar att krossa den Irakiska armen trots att Saddam hade nästan 400.000 man. Det tog dem EN dag att köra ut Serbien ur Kosovo. Då Ryssland moderniserar sitt försvar måste vi göra samma sak för att i framtiden kunna stå pall.

 

Visst, sedan kan man argumentera för att Irak–kriget ännu inte vunnits och att gerilla krigsföreing is the-way-to-go och att alla vuxna män (och kvinnor?) därför måste beväpnas och utbildas. Allvarligt talat, att införskaffa några miljoner kulsprutor och handgranater samt utbilda människor i att använda dem är inte 20 års projekt. I det fall att hotbilden förändras bör självfallet värnplikten återinföras, vapen produceras och distribueras som före 90-talet. Detta måste dock vara en klart sekundär del av vår försvarsförmåga även i ett sådant scenario. Utgångspunkten måste vara att det framtida Svenska försvaret ska kunna säkerställa att första och sista gången ryska soldater befann sig ovälkommet i Sverige stannar vid 1809.

 

Ryggraden i det framtida Svenska försvaret måste vara högteknologiskt och professionellt. Därför är denna omställning nödvändig. 

 

2. Det Svenska försvaret måste kunna vara brukbart för internationella insatser.

Hotbilden idag är inte sådan att ett angrepp är förestående. Däremot finns ett klart behov av ett insatsförsvar för internationella uppdrag. Även ur detta hänseende är en omställning från ett värnplikts försvar till ett yrkesförsvar nödvändig. Nuförtiden deltar Svenska soldater i riktiga krig, inte bara övar. Det är positivt för vår försvarsförmåga. Detta var inte i närheten av möjligt på samma sätt för 7 år sedan.

 

Kan vi inte göra både och?

Jag och försvarsberedningen ser inte det behovet av att behålla ett fullskaligt invasionsförsvar givet dagens hotbilden. Kring detta råder än så länge parlamentarisk majoritet. Självklart måste vi ständigt utvärdera hotbilden och vara beredda att bygga ut (alt avveckla ytterliggare*) våra reguljära försvarsförbanden för att anpassa vår försvarsförmåga.

 

Basen för Svensk försvarspolitik måste vara ett kompetens och professionellt yrkesförsvar och en stark ekonomi så att om hotbilden förändras så ska Ryssen veta att vi per omgående kan ställa om, börja utöka numerären i den stående armen, återinföra värnplikten och köpa försvarssystem för 1000 miljarder på några år.

 

*Oj, förlåt, nu var jag provokativt optimistisk att ens teoretisera om att utvecklingen i Ukraina, Arabvärlden m.m för eller senare kan drabba Putin och sann demokrati också kan komma till Ryssland.

 
 

Budgetförändringar mellan budgetåret 2006 och 2014

 

Jag har kunnat spåra följande förändringar (rätta mig gärna om jag har fel):

 

Förbandsverksamhet:

Anslagen till ”Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsat” är nu indelat i två poster: ”Förbandsverksamhet och beredskap” samt ”Försvarsmaktens insatser internationellt”. För 2006 var anslagen 23,7 miljarder kr i dagens penningvärde (21,4 miljarder kr 2006). Idag ligger de på 25,6 miljader kr, dvs nästan 2 miljarder kr MER – en ökning på nästan 8%.

 

Försvarsmateriel

Posterna n ”Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling”, ”Totalförsvarets forskningsinstitut” Internationella materielsamarbeten, industrifrågor” består numera av följande: ”Anskaffning av materiel och anläggningar”, ”Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar”, ”Forskning och teknikutveckling”, ”Försvarsexportmyndigheten”, ”Totalförsvarets forskningsinstitut” samt ”Internationella materielsamarbeten, industrifrågor m.m.”. Där har anslagen minskat med 15% d.v.s. 2,9 miljarder kr i dagens penningvärde från 19,4 till 16,5 miljarder kr. 

 

Personalförsörjning

Kostnaderna för utbildning och rekrytering av försvarets personal har tidigare fördelat sig över anslagen till Pliktverket samt Försvarshögskolan. Idag är de utslagna över anslagen till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, två separata anslag till Försvarshögskolan samt ett separat anslag för kostnader för Officersutbildningen. Här har anslagen inflationsjusterat minskat med 35 miljoner kr.

 

FRA och övriga nämnder

Kostnaderna kopplade till FRA har ökat med nästan 75%, från inflatiosnjusterade 510 till 880 miljoner kr. Av dessa går ca 260 miljoner kr till Försvarsunderrättelsedomstolen och Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, samt övriga försvarsrelaterade nämnder.

 

Krisberedskap

Samhällets krisberedskap är - och har så långt tillbaka jag kunnat söka varit bokförda – varit bokförda under Försvarsanslagen, eller rättare sagt är de båda kategoriserade under anslag 6 till ”Försvars och Samhällets krisberedskap”. Där har i vilket fall Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tagit över uppgifterna som de tidigare anslagsposterna ”Styrelsen för psykologiskt försvar”, ”Samhällets skydd mot olyckor”, ”Krisberedskapsmyndigheten” samt ”Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvar” avsåg att finansiera. Även ersättningen till SOS Alarm som tidigare låg under anslagen för  22.Kommunikationer, Statens strålskyddsinstitut och Kärnkraftsinspektion från 19. Regional utveckling samt Elsäkerhetsverket från 24. Näringsliv har flyttats hit. Totalt har anslagen till samhällets krisberedskap minskat med 582 miljoner från nästan 4,6 till knappa 4 miljarder kr.

 

Dolda besparingar

Slutligen ett ord om att försvaret tvingats ”ge tillbaka” upp till 2,5 miljard kronor till finansdepartementet. I det fall att pengar inte spenderas återförs de till finansen. Så är det med alla myndigheter. Försvaret kommer dock som jag förstår det att kunna nyttja en del av detta även framgent. Att Försvaret äntligen börjat gå med överskott och inte ständiga underskott är något positivt. Att kostnaderna kommer variera beroende på vilka internationella insatser riksdagen beslutar om är dessutom ganska självklart.