onsdag 10 april 2013

Följ dina drömmar, men inte på andras bekostnad

I en insändare på tidningen Barometern (http://www.barometern.se/reagera/(3724300).gm#disqus_thread) skriver en ung tjej en intressant debattartikel där hon avvisar perspektiven i jobb- och arbetsmarknadspolitiken från såväl vänster som höger. Hon konstaterar att "Vänstern vill belöna folk med arbete och högern vill bestraffa folk med detsamma" och istället efterlyser hon "fler val än att utbilda sig eller att jobba.".

Många (mig inklusive), provoceras något enormt av liknande åsikter, så varför beskrivningen "intressant"? Tjejen ifråga är uppenbart begåvad och bortser vi från våra egna värderingar, är jag övertygad om att hon sätter fingret på en central framtida politisk konflikt och utmaning.

Vad hon kräver är rätten till självförverkligande. Hon beskriver arbete som något vissa kanske uppskattar, men andra skyr. Istället borde människor helt och fullt få följa sina drömmar, allt från att ägna sig åt volontärarbete, konst, kultur och musik eller vad den enskilde nu vill spendera sin tid med. För att klara sitt uppehälle tvingas dock människor avstå från detta, vilket hon beskriver som att samhället och människan styrs av ekonomiska intressen.

Anledningen till att människor överhuvudtaget har möjlighet att ägna sitt liv åt annat än arbete eller att klara sin överlevnad beror på den ekonomiska utvecklingen och välståndsökning vårt moderna samhälle sett. Även om vi tar detta för givet idag, är det ett historiskt undantag: under mer än 99,9% av människans tid på jorden har hon levt i fattigdom och misär. Skulle alla sluta arbeta skulle undantaget upphävas och fattigdomen återvända.

Detta samband kan tyckas självklart, men problemet uppstår nu i vår tid då en tillräckligt stor del av av befolkningen fått det så pass bra att de kan försörja sina barn även i vuxen ålder. Många föräldrar inte bara kan utan gör och låter sina barn följa sina drömmar även om det inte betalar mat och husrum. Stora grupper unga tar då välståndet för givet och framförallt upphör att reflektera över att det är någon annan som betalar för samma självförverkligande. Att mamma och pappa står för sitt barn uppehälle är en sak - åtminstone är det ett frivilligt åtagande - men när den som arbetar tvingas betala för alla som vill annat än att jobba uppstår en helt annan typ av problematik. Min frihet att få göra vad jag vill utan att jobba, blir din ofrihet att arbeta för att betala mitt uppehälle.

Många hade nog avfärdat artikelförfattaren som en bortskämd liten småunge, men problemet blir alltmer utbrett. Trots en hög ungdomsarbetslöshet tvingas många branscher där ungdomar tidigare arbetat rekrytera utländsk arbetskraft. Det mest talande exemplet är bärplockningen som varje sommar lockar tiotusentals att komma till Sverige och arbeta för kollektivavtalsenliga löner.

Så gott som alla är överens om att vi gemensamt genom välfärdsstaten bör bidra till att alla får en likvärdig chans i livet och en dräglig tillvaro. Detta samhällskontrakt och samförstånd inkluderar dock inte att vissa ska arbeta för andras nöjen. Börjar liknande krav resas och politiska steg tas så som tidigare gjordes med t.ex. rutinmässiga förtidspensioner av de som inte ville arbeta, kommer välfärdsstaten för eller senare börja ifrågasättas i grunden. Det vore en mycket tragisk utveckling.

Människor ska följa sitt hjärta och förverkliga sina drömmar, men inte på andras bekostnad.

Fredrik Schulte, riksdagsledamot(m)

Inga kommentarer: