torsdag 30 januari 2014

Bemötande av kritik mot Alliansens försvarspolitik

Sedan ett par år tillbaka har försvarsdebattörer på nätet och även i konventionella medier drivit tesen att Alliansen genomfört kraftiga neddragningar och så gott som avvecklat det Svenska försvaret.
 
I ett par omgångar har jag gett mig in i debatten med ståndpunkten att det är en felaktig bild av verkligheten. Nu senast häromdagen. Genast blev jag påhoppad av en rad debattörer, däribland Skipper. Tyvärr har det genomgående temat vara att komma med osakliga personangrepp, haka upp sig på detaljer och flytta fokus från huvudsak till bisak (som att försöka göra diskussionen till en tävling om vem som besitter mest teknisk kunskap om hur många plan, pansarvagnar och båtar försvaret har) istället för att debattera sakfrågan. Med detta inlägg vill jag bemöta hans argumentation.
 
1. Skönt att vi är överens om att Alliansen inte gjort nämnvärda besparingar på försvaret!
Det är glädjande att Skipper nu bytt fot och erkänner att Alliansens åtta år vid makten inte inneburit drakoniska försvarsneddragningar, utan att anslagen legat still så när som på knappa 700 miljoner, dvs. 1,6% av försvarsanslagen efter hänsyn tagits till inflation. I mitt föregående inlägg kan ni se en sammanställning av jämförelserna mellan anslagen för budgetåret 2006 och 2014.
 
I ett försök att legitimera att han tidigare försökt ge sken av att så ändå vore fallet anför han nu istället argumentationen: ” Det stora problemet var att vi var många som lurades till att rösta på det vi alla trodde var Sveriges mest försvarsvänliga parti.” Frågan då är var han fått denna föreställning ifrån? Menar han att det var ett vallöfte från Moderaterna och Alliansen att genomföra kraftiga förstärkningar av försvarsbudgeten inför valet 2006?
- Med all respekt Skipper, men du kan inte först strunta i att ta reda på vart partierna står i försvarsfrågan och sedan beklaga dig på partiet du röstade på för att de inte levde upp till dina felaktigt uppställda förväntningar. Det är minst sagt märkligt.
 
Nåväl, det är skönt att vi nu åtminstone är överens om att Alliansen INTE raserat försvaret och att försvarsanslagen legat så gott som still såhär långt under vår tid vid makten! Jag känner verkligen att jag nu äntligen fått viss upprättelse för Skippers många tidigare påhopp.
 
2. Vad borde debatten handla om
Nåväl, när vi nu är överens om att Alliansregeringens försvarsreform inte handlar om drakoniska neddragningar på försvaret vilket alltså felaktigt förespeglas, kan vi förhoppningsvis föra debatten vidare till att handla om hur försvaret bäst bör organiseras givet tillgängliga resurser. Visst, jag förstår att Skipper mfl. säkert gärna hade dubblerat, tripplat eller säkert helst önskat ännu mer resurser till försvaret. Detta är dock en helt annan debatt. Jag förstår att de blandas ihop av retoriska skäl. Onekligen är det svårt att gå från utgångspunkten ”Alliansen raserar försvaret” till ”Alliansen utökar inte försvaret” med bibehållen indignation. Inte minst då något sådant vallöfte aldrig utställts.
 
Vad finns då kvar av kritiken? Bortsett från dels de som felaktigt tror att vi genomfört omfattande besparingar, dels romantiserande dagdrömmande om en återgång till 60-talets 37 brigader uppfattar jag att kritiken i huvudsak riktar in sig mot omställningen från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar.
 
Låt oss då se frågan utifrån premissen ”bästa möjliga pang för pengarna”, alltså hur hushåller vi bäst med de resurser försvaret har, reda ut varför försvarsreformen var korrekt.
 
3. Alliansens försvarsreform: vad vi de facto gjort
För att kort sammanfatta vad vi gjort: materielanslagen har skurits ned med 2,9 miljarder kr. I jämförelse med vår omvärld har våra anslag till försvarsmateriel varit synnerligen hög. Före 2007 låg de runt 43-44% beroende på hur man räknar. Idag ligger de på mellan 36-38% av anslagen. BlandNATO-länderna är det Turkiet som ligger i topp med 28,6%.  Av dessa har i vilket fall 1,9 kr miljarder överförts till förbandsverksamheten och 0,4 till verksamheter kopplade till FRA. Nettobesparingen som jag talade om ovan är alltså knappa 700 miljoner och har således drabbat materielanslagen.
 
4. Problembilden när Alliansen tog över
Det tidigare Svenska invasionsförsvaret var inriktat på att landet skulle försvaras med väldigt många 19 åringar. När anslagen drogs ner i början av millennieskiftet blev tanken på ett fungerande värnpliktsförsvar alltmer obsolet. Knappt en 10-del av alla män i mönstringsålder gjorde värnplikten (osäker på vad denna siffra exakt är). Min bild – som i och för sig i just detta avseende är uteslutande anekdotisk och byggd på egna samtal med försvarsanställda – var att detta i sig lamslog försvaret. Försvarets verksamhet riktade in sig på att år efter år snurra runt värnpliktsmaskineriet istället för att satsa på ett försvar som faktiskt kunde användas till något. En full mobilisering av det dåvarande invasionsförsvaret uppgavs vara 2 år. Sverige var inte heller skickat att snabbt kunna delta i internationella insatser. Därtill läckte Försvaret som ett såll. Situationen för yrkesofficerarna var endimentionellt inriktad på en karriärstege som i realiteten syftade till att bli byråkrat istället för Soldat. Otillräckligt många stannade kvar i förbandsverksamheten, vilket förstärkte det faktum att försvaret inte var praktiskt användbart. Snarare en papperstiger. Principerna för materialanskaffning var vansinniga och föreföll mer handla om ett förtäckt försvarsindustristöd där nyanskaffning av försvarssystem prioriterade före uppgradering av befintliga system och ännu ej färdigställda system prioriterades framför redan färdigutvecklade, vilket medförde att det tog enorm tid från beställning till leverans. Som ni kan läsa ovan var och är alltjämt materialanslagen orimligt höga i jämförelse med vår omvärld.
 
5. Ett användbart försvar
Före Alliansens försvarsreform var försvaret alltså knappt användbart. Vår ambition var att komma åt ovanstående problembild genom att bygga en grundläggande försvarsorganisation kring en fungerande yrkesarmé med ändamålsenlig utrustning som kan mobiliseras inom en vecka. Övertaligt materiel om inte behövdes för insats- eller utbildningsbehoven skulle avvecklas. Att lägga pengar på att underhålla vapensystem som man saknade ett behov för är ett rent slöseri.
 
Med andra ord: ryggraden i den Svenska försvarsförmågan måste vara ett modernt försvar som kan sättas in per omgående och faktiskt delta i krig. När ryssland nu moderniserar sitt försvar måste vi göra samma sak. Då kan vi inte ha ett värnpliktsförsvar dimensionerad för en väsentligt högre budget, som inte är ändamålsenlig för dagens behov och som dessutom är en dålig grund att stå på i det läge Sverige måste rusta upp.
 
6. På en punkt instämmer jag i kritiken
Kommunikationen från Moderaterna har under processen inte varit helt tydlig och stringent.
 
Kontrasten mot Allinsens arbetsmarknads och skattepolitik är tydlig. Budskapet där har inte gått att ta miste på: det lönar sig inte (och framförallt har inte lönat sig) tillräckligt att jobba, vilket gör att människor av olika skäl fastnat i bidragssystem som tar resurser från välfärden. Därför måste skatterna sänkas och bidragen sänkas för att stärka drivkrafterna för jobb.
 
Tråkigt nog kan vi inte säga samma sak gällande försvarspolitiken. Istället för att var tydlig med våra avsikter har vi försökt oss på konststycket att samtidigt som en omfattande omorganisation genomförs samtidigt dra ner på anslagen (om än ytterst marginellt på 1,6% dvs knappa 700 mkr) och förespegla att vi därmed satsat på försvaret.
 
 
Jag är bestämt av uppfattningen att jag hellre haft dagens försvar än det som fanns före 2006 vid ett militärt angrepp. Nu är Försvarsmakten mer funktionell med en grundstomme som går att bygga vidare på. Less is more i någon mening.
 
Istället borde vi varit tydliga med att hänga upp hela försvaret på att massproducera värnpliktiga istället för att satsa på en kvalitativ yrkesarmé är ohållbart. Att det är orimligt att vi toppar listan när det kommer till att använda sina försvarsanslag till att köpa in och underhålla vapen. Dels då försvaret inte är operationellt, dels då invasionshotet helt enkelt inte är vad det var.
 
7. Förtydligande
Jag hatar inte försvaret!
 
Några av de politiker i historien som jag beundrar mest, t.ex. Whinston Churchil eller Ronald Reagan tvekade inte att rusta och använda sina länders respektive militära makt för att besegra ondskans imperium som återfanns både i Nazityskland och Sovjet. Därtill har samtliga män i min familj sedan min farfars-farfar varit militärer utom jag, min bror och vår kusin. Min pappa är reservmajor i det Svenska försvaret och tjänstgjort utomlands i flera omgångar. Jag är mycket stolt över den familjehistorien.
 
Däremot är jag inte militärromantiserande. För mig är försvaret ett medel för att tjäna ett visst syfte: att försvara vår frihet. I det läge något sådant hot inte finns, om Ryssland och tillräckligt stora delar av världen skulle bli demokratiskt och antalet krig minskar drastiskt är jag öppen för att ytterliggare kraftigt beskära försvarets anslag. Sker däremot den omvända förändringen att hotbilden försämras – och jag håller helt öppet för att så mycket väl kan bli fallet beroende på utvecklingen i Ryssland och kanske t.o.m. Kina – är jag beredd att verka för att ställa om och använda styrkan i Svensk ekonomi till att kraftigt rusta upp vårt försvar.
 
 
8. Mina frågor till Skipper och co:
 
Tråkigt nog verkar som sagt försvarsentusiasterna vara mer intresserad av personangrepp mot mig och mitt parti istället för att diskutera frågan seriöst. Det var exakt samma sak när jag gav mig in i debatten för ett år sedan och försvarade Fredrik Reinfeldt när han blev nämnda människors måltavla.
 
I ett försök att få tillstånd en relevant försvarsdebatt tänkte jag istället ställa några frågor med anledning av vad jag skrivit och hoppas att Skipper eller andra försvarsdebattörer plockar upp handsken:
 
1. Är det rimligt att Sveriges försvarsmaterielanslag som andel av den totala försvarsbudgeten ska vara nästan 70% högre än USAs?
 
2. Är det rimligt att försvaret givet de resurser som idag spenderas ska fokusera på att utbilda så många 19 åringar som möjligt framför att ha ett operativt fungerande försvar som kan mobiliseras på kort tid och faktiskt användas till något?
 
3. Bedömer ni att framtidens krigsföring kommer vara sådan att man bör prioritera kvantitet (återigen att utbilda så många 19 åriga värnpliktiga som möjligt) framför att ha ett försvar som i sin kärna består av professionella utbildade soldater och kompetenta soldater? Gör i så fall hela västvärlden fel i att ställa om till en yrkesarmé?
 
4. Givet att anslagen är oförändrade, anser ni att försvaret så som det såg ut före Alliansregeringen, som så gott som inte kunde användas till något men som var baserat på värnplikt är att föredra framför målbilden med en välutbildad och välutrustat yrkesarme som kan mobiliserar på kort tid? Menar ni på allvar att dagens lösning är ett sämre sätt att använda pengarna på?
 
5. Tycker ni det är bra med den tidigare ordningen där den naturliga karriärtrappan handlade om att som officer sluta som byråkrat och sikta på en livstidsanställning istället för att som det Amerikanska försvaret prioritera att ha en operativt fungerande försvarsförmåga utan att behöva en lång tidsperiod för att mobilisera?
 
6. Hur stor försvarsbudget bör vi ha och hur skall eventuella satsningar finansieras? Skattehöjningar, nedskärningar i välfärden, andra besparingar?

20 kommentarer:

Sumatra sa...

Fredrik,

Till skillnad från många andra av dina partikamrater håller du ett kommentarsfält öppet. Det är bra för debatten.

Unknown sa...

Bra att du svarar på ”påhoppen”, men några enkla följdfrågor kopplade till dina punktsatser:
1. Vad tror du var skälet till att Mikael Odenberg slutade som Försvarsminister? Jag såg honom som insatt i sakfrågan och tydlig med att han ville förändra Försvarsmakten till det bättre. Därav min röst på M. Tolgfors skapade däremot stora frågetecken väldigt fort.
2. Borde inte debatten handla om att Försvarsfrågan tar sitt fotfäste i en säkerhetspolitisk analys? Om vi skall ha ”bästa möjliga pang för pengarna” så finns det betydligt billigare alternativ. Jag har inte läst eller hört att någon vill tillbaka till 60-tals Försvaret. Dessutom var ligger romantiken kring det?
3. Du nämnde i ditt tidigare inlägg ”högteknologiskt” och ”bra utrustning”. Det är dessvärre inte gratistjänster på nätet utan kostar helt enkelt pengar. Vi har dessutom ett arv och en politik som säger att vi skall vara alliansfria – det kostar också extra medel. Vad anser du då är en rimlig nivå?
4. Har du genomfört värnplikten? Vad är din bild hur länge ”soldaterna” faktiskt var placerade i krigsförband? Ledtråd: det var inte bara året de fyllde 19 år….
5. Anser du att Försvarsmakten idag (=2014) är användbart enligt reformen?
6. Bra med viss självinsikt kring kommunikationen, men säger du inte emot dig själv i flera stycken – om det nu var så fel innan 2006, är det inte rimligt att ”förnyelsen” då kostar pengar och att de facto en satsning består av tillförda medel och inte av minskningar?
7. Vackert så. Passa på att diskutera med de inom familjen som har kunskapen och kommentera gärna hur stort ”kraftigt rusta upp” är för dig? 1%, 10% eller någon annan siffra?
8. Du öppnar en intressant dörr här.. Mina personliga reflektioner kring dina 6 punkter:
1. Du jämför äpplen och fruktkorgar, men ja, som all annan högteknologisk utrustning så är det betydligt dyrare att köpa fåtal än en större mängd. Handlar bara om produktionsteknik, nästan…
2. Både Tyskland och Holland överväger att överge yrkesförsvaret till att återgå till en värnpliktsmodell. Om de som har betydligt bättre rekryteringsunderlag (=folkmängd) inte anser att de kan driva framförallt rekrytering effektivt – varför skulle vi vara så mycket bättre?
3. Hela västvärlden ställer alltså inte om till yrkesarme, men värnplikt behöver inte alls handla om kvantitet i förhållande till kvalitet.
4. Dagens lösning är inte funktionell och därmed ett väldigt dåligt sätt att använda pengarna på. Jag noterar också med intresse att du använder ordet ”målbild”, vad anser du är nuläget?
5. Du förringar en väldigt stor andel officerare som vare sig i det gamla eller nya systemet vill göra en karriär som byråkrat. Jämförelsen med USA haltar betänkligt då de har ett ”3-rotationssystem”, dvs en sådan storlek på förbanden som gör att de kan både ha ett förband i beredskap, ett i återhämtning och ett i utbildning. Vi har i princip ingen rotation alls…
6. Rimligen återgår vi till vad västvärlden i övrigt anser vara rimligt, dvs någonstans kring 2% av BNP, vilket för övrigt är NATO ”kravet”…. Finansiering sker förstås utifrån ett säkerhetspolitiskt intresse, vad får försäkringen kosta?

Unknown sa...

1. Mikael Odenberg avgick dels därför att han förlorade en intern maktstrid mot Borg och därmed fick sin auktoritet i partiledningen rejält tilltufsad, dels för att han inte var beredd att vara den som genomdrev den förändring som vi gick till val på 2006 (att ställa om till ett insatsförsvar) då han förstod att han i så fall skulle ha fått löpa gatlopp för det.

2. Absolut bör debatten ta sin utgångspunkt ur det säkerhetspolitiska läget. Jag avsåg att det var underförstått (kanske skulle varit lite tydligare där). Vad jag avsåg var att debatten alltså inte borde handla om felaktiga påståenden om att Alliansen genomfört omfattande besparingar (då det helt enkelt inte är sant), utan istället hur får vi bästa möjliga försvar givet den hotbild och resurser vi anslår. Min högst personliga tolkning är att det finns gott om människor med en känslomässig anknytning till försvaret som ser ett egenvärde i sig att ha ett starkt försvar. Det var vad jag avsåg när jag skrev ”romantisera om 60-talet”. Jag är öppen och ärligt intresserad av att höra kloka synpunkter om hur försvaret bör organiseras! Maila mig på fredrik.schulte@riksdagen.se.

3. Jag inser att jag var otydlig på denna punkt. Vad jag menade var att vi bör prioritera kvalitet före kvantitet, alltså färre väl utbildade soldater med materiel och vapensystem av hög kvalité för att ha ett fungerande insatsförsvar framför att utbilda väldigt många värnpliktiga och utrusta dem med materiel och vapensystem av lägre kvalité. Jag anser att ambitionerna i försvarsorganisationen 2014 är rimligt dimensionerade givet det säkerhetspolitiska läget. Huruvida anslagen är tillräckliga för att ro reformen i land kan jag inte uttala mig om. Idet läge det är uppenbart att så inte är fallet är jag självklart öppen för att tillskjuta ytterliggare medel. Dock är jag övertygad om att vi fortfarande har oskäligt höga materielkostnader.

Unknown sa...

4. Nej jag har inte gjort värnplikten men är väl medveten om att krigsplaceringen inte upphör efter värnplikten. Det var inte min poäng heller. Vad jag avsåg säga (möjligen ett onödigt raljant sätt) var att jag anser att vi bör prioritera kvalite framför kvanitet som jag redogör för ovan.

5. Jag kan inte uttala mig i så pass tekniska frågor utan adekvat underlag. Det är en fråga för försvarsmakten, försvarsdepartementet, riksrevisorn och mediagranskning att först utröna. När jag har relevant underlag rörandes detta ska jag göra ett tydligt ställningstagande. Som jag nämnde ovan är jag inte främmande för anslagsökningar för att nå målen.

6. Nej det gör jag inte! Utgångspunkten för reformen var att disponera resurserna bättre. Vårt kraftigt nedskalade värnpliktsförsvar mötte dagens säkerhetspolitiska läge på ett dåligt sätt och sannolikt också morgondagens. Istället vill jag alltså se ett ändamålsenligt försvar som är brukbart för faktiska militära insatser. Omställningsbidrag har dock försvaret fått.

7. I det läge Sverige står inför ett realistiskt säkerhetspolitiskt hot bör vi analysera vad hotet består i och vad som krävs för att möta det. Därefter får vi anslå medel som krävs för att nå dit. Den analysen ska självklart försvarsmakten göra. Om det sedan är 1% eller 300% spelar ingen roll.

Unknown sa...

8.
1) Nej, jag jämför inte äpplen med fruktkorgar, mitt exempel var endast ett i ytterligheten. Faktum kvarstår, Sverige har en absurt hög andel – sannolikt världens högsta – av vårt försvarsanslag som går till materiel. Titta på länken till senaste NATO-rapporten och på den SIPRI-rapport som FOI:s forskningsansvarige för miltärekonomiska analyser professor Beng-Göran Berstrans gjort. Sverige har reservationslöst väldigt höga materielanslag. Vad är logiken bakom det?

2) Jag är inte tillräckligt insatt i den säkerhetspolitiska diskussionen i Holland och Tyskland för att kommentera det. Kanske lider debatten av samma sak där som här: avvecklandet av värnpliktsförsvaret var känslomässigt kontroversiellt och det politiska försvaret för reformen var inte tillräckligt starkt så att man nu överväger att backa av rent politiska skäl. I det fall någon av den Holländska eller Tyska regeringen tillsätter en utredning för att se över frågan lovar jag att följa utvecklingen noga. Hur som helst är argumentet anekdotiskt. Den internationella trenden är mycket tydlig: värnpliktsförsvaren ersätts av yrkesförsvar.

3) Jag ska gräva fram en sammanställning med källhänvisningar över hur det ser ut gällande värnplikt kontra yrkesarmé i västvärlden. Dit resonemang får du gärna utveckla. Låt oss dock först reda ut en annan sak: den principiella frågeställningen är ska vi ha färre yrkesofficerer som inriktar sig på att utbilda många värnplikta, eller ska vi ha fler yrkesofficerare som inriktar sig på att vara soldater så att försvaret faktiskt är brukbart? Givet att hotbilden inte finns för ett fullskaligt invasionsförsvar ser jag inte poängen med det förstnämnda. Det är åtminstone svårt att förneka att ju mindre hotfullt det säkerhetspolitiska läget är, desto orimligare är det med ett värnpliktsförsvar. Frågan är då hur man kan tillgodose den senare modellen med ett värnpliktsförsvar? Ska vi tvinga alla vuxna män att mönstra, välja ut de försvarsmakten helst vill ha och tvinga dem att göra värnplikt och sedan hoppas att de tar anställning på försvaret i det fallet?

4) På vilket sätt är inte ett ”mindre men vassare” försvar, men en utbildad och kompetens kärna bestående av ett solitt yrkesförsvar mindre funktionellt givet dagens säkerhetspolitiska läge? Målbilden är att få ett yrkesförsvar som med kontraktsanställda och hemvärnet ska kunna mobilisera 50.000 man på 1 vecka när reformen är fullbordad.

5) Mitt syfte med att exemplifiera med USA var att påtala att vi har orimligt många högre officerare per stridsduglig soldat. Om minnet inte sviker mig tror jag att det var just i flottan där antalet amiraler per sjöstridsenheter var högst i världen.

6) Endast Turkiet, Grekland och USA uppfyller 2% kravet om jag minns rätt. Riskpremien för en försäkring bör just vara en riskpremie. Just nu är det rimligt att den är låg.

PS. Jag ber om ursäkt för att frånskriver mig ansvaret för eventuella stavfel o.d. Kl är väldigt mycket, jag är dödstrött och har skrivit mer än 20 sidor sedan i eftermiddags som svar på mina försvarspolitiska inlägg. Ögonen tittar i kors.

Unknown sa...

Hej. En kommentar till fråga nr 6: Personligen anser jag att vi skall lösa frågan gällande försvarsbudgetens storlek av BNP,genom en lösning liknande Polens. Där har man skrivit in i grundlagen att minimum 1,95% av BNP skall avsättas till landets försvar. Möjligen skulle detta även kunna minska risken för framtida oenigheter gällande budget för FM. Självklart kommer andra budgetområden att bli "lidande" om man nu väljer att se det så. Men jag anser även att det kan räcka att enbart ha trafikförsäkring, om jag värderar min bil så lågt att jag har råd att "lägga den runt en stolpe". Därför tycker jag att vi bör ha en "försäkring" för vårt land, som är trovärdig. Motbevisa mig gärna, men jag tvivlar på att den är det idag. // Peter

Sumatra sa...

Fredrik, du skall ha tack för att du lotsat runt i de nya moderaternas föreställningsvärld. Du är först ut med detta.

Jag ansluter mig inte till många av dina slutsatser. Dessvärre tror jag att du delar uppfattningen om att det finns på tok för mycket materielpengar i FM med många av dina nymoderata kolleger inom politiken.

Det påminner mig om när Värnpliktsnytt, salig i åminnelse, ställde frågor om försvaret till försvarsutskottets ledamöter. Hur många jagare finns i försvaret, löd en fråga. 25 blev ett svar. Rätt svar var noll!

På det viset tror jag att det är fortfarande.

@38aaringen sa...

Håller med Sumatra om att det här är en värdefull inblick i moderaternas svårbegripliga retorik kring försvaret. Jag instämmer i att värnplikt är ett orimligt sätt att personalförsörja försvarsmakten, främst därför att andelen ur årskullen är så låg att de som tas ut missgynnas relativt ej uttagna som kan jobba eller studera. Dock finns några problem med Fredriks resonemang. Kvalitet på bekostnad av kvantitet är ett sedan länge passerat stadie. Anledningen till förhållandet mellan stridsflyg och amiraler är inte att antalet amiraler är för högt, utan att försvarsbesluten eroderat flottan.

Vidare talar du om satsningar i ett försämrat omvärldsläge. Sådana beslut tas aldrig i tid. Vidare är det svårt att växa från en låg volym, främst för att kompetensen är koncentrerad till enstaka individer, men även för att nyanskaffning tar tid och är kostsamt.

Tack ändå för att du tar debatten, att fullständig sakkunskap krävs är inte min uppfattning. Politiker ska inte vara experter, bara de lyssnar när experter talar.

Unknown sa...

Det är bra att du tar debatten även om du inte är så insatt vilket du också erkänner. Du säger att när försvarsreformen är klar ska Försvarsmakten kunna mobilisera 50 000 man på en vecka. Nu är ju dock den dystra sanningen att försvarsreformen aldrig kommer bli genomförd utan ekonomiska tillskott med flera miljarder per år.

Du säger att materielanslaget är för högt och har då jämfört med andra länder. Tycker du verkligen man kan jämföra rakt av med andra länder som har helt andra system för hur myndigheter och försvarsmakter organiseras och då också komma fram till att just vi har fel? Hur kan du säga att materielanslaget är för högt när Försvarsmakten själva gång på gång säger att det saknas cirka 31 miljarder i den 10 åriga materielplanen? Då också räknat i underkant då det verkliga behovet ligger närmare 50 miljarder på 10 år.

Kan det vara så att vi satsar på för hög teknologi eftersom vi inte har råd att köpa all nödvändig utrustning samtidigt som ni politiker säger att vi redan spenderar för mycket på materiel?

Jag tycker det är tydligt att ni politiker inte vill betala för det försvar ni vill ha. Ni vill inte betala för materiel, ni vill inte betala för bra övningsverksamhet, ni vill inte betala för värdiga löner och villkor. Du förstår väl att en hel försvarsmakt bestående av anställda soldater som ska vara väl utbildade med högteknologisk materiel kostar pengar? Tror du det är möjligt att ha Europas bäst utrustade och övade försvar för 1,2% av BNP?

Du säger dig vara öppen för högre försvarsanslag om det skulle behövas. Själv anser jag den gränsen är nådd för flera år sedan.

Jag rekommenderar starkt att du kollar det två timmar långa seminarium Folk och försvar sände igår om våran försvarsförmåga, speciellt delen med Johan Wiktorin.

Unknown sa...

Vill återkomma till punkt 6: Hur skall försvaret finansieras? Om man bortser från försvarsbeslut 1992, så har Sverige bedrivit en form av nedrustning ända sedan försvarsbeslut 1968. Denna långa tidsrymd har ju genererat besparingar som går att räkna i hundratals miljarder, till statskassan. Detta gör att det rimligtvis måste gå att motivera mera tilltagna tillskott till FM, än enbart "felräkningspengar" som det rör sig om på senare år. Vi måste först ställa oss frågan; Vad behöver försvaret klara, sedan vara beredd att betala vad det kostar. Vårt försvar är av största vikt för vårt oberoende, och vår nations yttersta säkerhetsåtgärd om det otänkbara sker. Vårt försvar, militärt såväl som civilt, är en nationell angelägenhet som vi måste vara beredda att betala för. Jag skulle själv gladeligen betala högre skatt om jag visste att det kom FM till del. Mvh Peter

@38aaringen sa...

Står stridsflyg. Ska stå stridsfartyg.

Unknown sa...

Eftersom kommentarsflödet har sinat, tänkte jag fråga Fredrik själv, om det var någon speciell anledning med det aktuella inlägget, känna av vad man kan tänkas ha för åsikter osv, gällande FM? Mvh Peter

Unknown sa...

USA har 2014 ca 527 mdr i försvarsanslag. Det förefaller mig ointressant hur många procent av anslaget som läggs på materielanslag. Matriel kostar pengar, inte procent. Det kanske då är en signal att anslagen är för låga... Dessutom så har ju inte försvarsmaken fått flytta pengar från materielbudgeten till verksamhetsbudgeten, så de är ju alliansregeringen som bär ansvaret att det ser ut som det gör.

Att underhålla sin materiel kostar nästan lika mycket som att köpa ny. Hur modern materiel tror du vi har? Har du varit ute i "verkligheten" ? Det försvar du pratar om har en materielstatus långt under den nivån som fanns 2006. Teknikutvecklingen har inte stått still under alliansregeringen. Desutom har underhållet varit i pricip obefintligt under samma period. Dyra motköp för att hålla igång försvarsindustrin har gjort att många tänkta renoveringar och modifieringar har fått stå tillbaka.

De professionella soldaterna du talar om må vara anställda, men de övar aldrig och är i ganska liten skara. Den stora skaran soldater är tidvis tjänstgörande vilket i praktiken är att de aldrig tjänstgör av ekonomiska själ. När vi hade en värnpliktsarme så hade åtminstone några tusen utbildningen fräscht i minnet varje år. Nu är det bara ett luftslott.

Det finns en gräns när kvantitet slår kvalitet. Jag är helt övertygad att två bataljoner T72 gör slarvsylta av två kompanier stridsvagn 122. Tidigare hade vi kvatiteter, men också lite kvalitéer, nu har varken eller. Tack alliansen för det!

Du förefaller mig vara, som så många andra, en politiker långt från verkligheten.

Unknown sa...

Jag kan nog konstatera för egen del att Nymoderaterna ej har, eller kommer att ha något intresse av att stärka FM med annat än närmast symboliska belopp, varför en röst på dom känns meningslös. Tänker följa försvarsdebatten ända till valdagen så min röst är noga övervägd. Tyvärr förväntar jag mig inte så mycket mer än skönmålning och halveringar som framställs som "satsningar", men jag hoppas verkligen jag har fel.

Emanymton sa...

Tyvärr är verkligheten i förbandsverksamheten att kvalitén på de högteknologiska soldaterna är för låg, stödorg. har bantats bort, det betyder att mer tid måste läggas på att förbereda och efterbereda de övningar som skall genomföras. Konsekvensen blir mindre övningstid = lägre förmåga hos förbanden.
Det är enkelt att jämföra siffor och anslag, men besök några förband och prata med dem som faktiskt är anställd som soldater, eller officerare, så,kanske du förstår verkligheten för det professionella yrkesförsvaret.

Den högteknologiska verkligheten är att mängden kvalificerad mtrl. är ganska stor, det krävs ännu mer utb. tid för den enskilde soldaten att bli duktig på detta, men nu är det ännu mindre tid att utbilda på detta.
Exempel: jag var i Bosnien första gången 1995, vi hade 1 radio på plutonen, den bar signalisten. Idag har ALLA soldater 1 radio, gruppchefen har 2 samt ytterligare en enhet.
Utöver det har ett rödpunktssikte tillkommit, samt mörkerriktmedel (består av en vapenlampa samt laser sikte med synlig samt infraröd laser och dessutom en infraröd belysare)
Varje soldat har dessutom en bildförstärkare som kan fästas på hjälmen, på huvudet eller på vapnet.
Detta är bara några exempel, jag var senast utomlands 2010, Afghanistan.

Mindre tid med mycket mer kvalificerad materiel ger sämre soldater.

Dessutom är materielen ofta bristfällig, om inte lev. blivit kraftigt försenad eller upphandlingen överklagad och uppskjuten.

Som sagt, besök gärna några förband, tillbringa tid med anställda soldater och officerare, fråga dem hur deras verksamhet och verklighet är.

Jag genomförde min vpl. för 20 år sedan, jag har tillbringat ganska mycket tid utomlands i utlandsstyrkan och jobbar idag som specialistofficer.

Jag har sedan 2006 (jag har varit civil 1 år) jobbat på snabbinsatsförband eller i utlandsstyrkan samt genomfört officersutbildning, att säga att vår försvarsförmåga blivit bättre sedan dess är ett hån mot verkligheten i försvarsmakten.

Välkommen till vår verklighet.
Välkommen till "mitt" förband, P7, du kan nå mig här: swe70jon@gmail.com
//Jonas Andersson, specialistofficer i armén

Unknown sa...

SVD 10/2 2014. Sju av 10 soldater hoppar av.

Gudmar sa...

Fredrik Schulte sa... "Mikael Odenberg avgick dels därför att han förlorade en intern maktstrid mot Borg och därmed fick sin auktoritet i partiledningen rejält tilltufsad, dels för att han inte var beredd att vara den som genomdrev den förändring som vi gick till val på 2006 (att ställa om till ett insatsförsvar) då han förstod att han i så fall skulle ha fått löpa gatlopp för det."

Det är ju bra om man har läst på åtminstone lite grann innan man blabbar okunnigt rätt ut i luften.

Javisst vann Anders en intern dragkamp - fattas bara annat. Men det har ingenting med prestige att göra. Och det var jag som satte fart på omställningen från invasionsförsvar till insatsförsvar med befälsreform, direktiv till personalförsörjningsutredningen, försvarsmaterielstrategi etc etc.

Gud vad jobbigt det är när även riksdagsledamöter visar sig vara totalt okunniga och totalt historielösa .......

Gudmar sa...

... och när Gudmar gjorde sitt inlägg så gjorde han sig alltså till tolk för mig, Mikael Odenberg, f.d. försvarsminister.

Gudmar sa...

... och när Gudmar gjorde sitt inlägg så gjorde han sig alltså till tolk för mig, Mikael Odenberg, f.d. försvarsminister.

Sommarfararen sa...

Fredrik... Med tanke på vad som nu hander I Ukraina och hur det kan sprida sig... inser du hur dum i huvudet du är?