Jag har byggt min argumentation på nedanstående logik och att huvudsaken
för moderaterna som ett pragmatisk mitten-högerparti under nästa
mandatperiod bör vara:
A)
Att det överordnade målet att nå överskott i de
offentliga finanserna uppnås
B)
Att alla reformer därför måste finansieras (krona
för krona)
C)
Att vi måste genomföra satsningar på grundskolan
D)
Att syftet med våra förslag på skattehöjningar
och besparingar till 100% bygger på att kunna förena ovanstående, alltså så att
A+B+C=SANT
E)
Att de skattehöjningar och besparingar vi
genomför är strukturellt riktiga
Exakt vad E består av är en bisak, ett medlet för att nå målen. Gällande själva studiebidragssänkningen har jag sagt följande:
1.
Att det faktum att fribeloppet och studiemedlet
totalt sett höjs samt att skatterna sänkts motiverar bidragssänkningen
2.
Att jag ur ett ideologiskt perspektiv dessutom tycker
att bidragsminskningen i sig är korrekt (för att jag är frihetligt höger och
snål med bidrag).
3.
Att jag icke desto mindre hellre prioriterat
andra besparingar
Om regeringen anser att A-E kan uppfyllas utan studiebidragsminskningen
så fine. Det gör inte att jag tycker att det ideologiskt är riktigt att dra
tillbaka sänkningen, men det är inte så att det nu är mitt förstfödde barn som
offras. Det finns en maaaaaaassa saker som jag varit med och beslutat om under
årens lopp som jag inte anser är ideologiskt riktiga. Som pragmatiker har jag
inga problem med att acceptera - tvärtom jag tycker det är riktigt! Det
centrala är att den huvudsakliga samhällsinriktningen är korrekt. Helst hade
jag sett att besparingen fanns kvar men det är fortfarande en bisak.
Ur ett rent taktiskt perspektiv är dock jag delad. Om det är
så att regeringen lägger fram ett annat förslag som skapar tydlig konflikt med
sossarna tror jag att det kan vara korrekt att dra tillbaka förslaget. Då menar
jag alltså en besparing som är riktig och så pass kontroversiell att Löfven skulle
sparka bakut, men inte för kontroversiellt för att stora väljargrupper skulle
vända oss ryggen. Som jag skrivit tidigare skulle detta sätta oss i en
situation som innebär att sossarna får väldigt svårt att matcha våra
välfärdssatsningar. Hamnar vi inte i ett sådant läge, utan att s mer eller
mindre köper samtliga våra besparingar och därmed kan satsa lika mycket på
skolan som vi så är vårt utgångsläge sämre. Speciellt tråkigt tycker jag det
vore om tillbakadragandet bara är en eftergift för särintressen (i detta fall
studenter).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar