Högre a-kassa=större utanförskap

Det är snart dags för regeringen att lägga fram sin vårproposition samt ändringsbudget och få tvekar om att Magdalena Andersson(s) kommer vilja låna till att höja bidragen för de som inte arbetar. Samtidigt kommer de som arbetar att drabbas av höjda skatter.

Debatten om höjd a-kassan har därför på nytt börjat blossa till liv. Det sistnämnda är bra. Även fast detta är ett av socialdemokraternas mest kostsamma förslag har frågan debatterats väldigt lite de senaste åren eftersom de samtidigt gjort allt för att slippa prata om sin politik. Att frågan debatteras mer är positivt eftersom det tydliggör själva kärnan i den politiska debatten om vad vi ska ha för samhälle. Ska det löna sig att arbeta framför att leva på bidrag?

Framförallt kommer högre bidrag att leda till ett högre utanförskap. Nedan ska jag argumentera för varför och bemöta några av de vanligaste invändningarna.

Ju högre a-kassan är desto fler människor kommer välja att bidrag framför jobb!

Beror inte arbetslösheten uteslutande på hur många jobb det finns? Nej, så enkelt är det inte! Söker arbetslösa inte de lediga jobben kan vi både ha arbetslöshet OCH lediga jobb SAMTIDIGT.

Som exempel anmäldes 785.539 lediga jobb in till arbetsförmedlingen under 2014 (och då anmäls inte alla jobb dit). Samtidigt har vi en arbetslöshet på ca 430.000. Självklart är det många som byter jobb utan att däremellan bli arbetslösa. Poängen kvarstår dock. Denna ”missmatchning”, d.v.s. att arbetslösa och lediga jobb inte hittar varandra är ett i allra högsta grad påtagligt problem i stora delar av västvärlden. Att problemet finns har flera förklaringar, varav vissa är kopplade till bidragsnivåerna. Det gäller framförallt:

 

A)     Att de arbetslösa inte är kvalificerade för att ta de lediga jobben. Om ett sjukhus söker en läkare eller Ericsson söker en civilingenjör kan inte vem som helst ta samma jobb.  

B)      De jobben som finns lediga är inte tillräckligt spännande och betalar inte nämnvärt mer än att vara arbetslös.

C)      Arbetslösa söker för få jobb, t.ex. pga. att man skäms och har ångest av att vara arbetslös vilket gör att människor drabbas av dåligt självförtroende (”vad spelar det för roll, ingen vill anställa mig ändå”).

D)     Alla människor är inte helt ärliga och drivna av att alltid gör rätt för sig. Det begås mellan 1,2 till 1,4 miljoner brott varje år, allt från mord, våldtäkt, misshandel, till stöld och rån. Att tro att ALLA människor skulle vara rättfärdiga till den grad att samtliga vill göra rätt för sig när det gäller att söka jobb är…bortom det naiva.

Samtliga anledningar påverkas av hur höga bidragen är!

Ju mindre skillnaden är mellan att leva på bidrag mot att skaffa sig utbildning och jobb, desto mindre är drivkrafterna för att utbilda sig. Den som växer upp i ett samhälle där det inte är någon nämnvärd skillnad mellan att jobba och att leva på bidrag påverkas såklart av detta. Ju högre bidragen är desto mer ”kräsna” blir dessutom människor med att välja vilka jobb de söker och kan tänkas arbeta med. Alla jobb är inte roliga och utvecklande. Alla vill inte heller jobba - det finns till och med partier (MP) som vill ge människor rätt att slippa jobba (friår och medborgarlön).

Låt oss ta exemplet med de rödgrönas förslag att höja a-kassan. Taket ska höjas från 18.600 kr till 25.000 kr i månaden. Det innebär att den som tjänar 25.000 kr eller mer men som blir arbetslös får en bidragshöjning med dryga 5000 kr i månaden (80% av takhöjningen). Detta är inte minst något som bör ifrågasätta rent moraliskt. Höjer man taket i a-kassan innebär det att höjningen riktas till de med medelinkomster eller högre. Låginkomsttagare får samma a-kassa som tidigare. I flera fall kommer detta få som effekt att höginkomsttagaren som blir arbetslös får MER i bidrag än vad vissa yrkesgrupper får i lön för att slita 40 timmar i veckan.

Ju högre bidragen är desto färre jobb söker man. Vid vissa bidragsnivåer blir alternativet helt enkelt inte är så farliga. Ju fler som väljer att leva på bidrag desto fler kommer dessutom ifrågasätta värdet av att vara en av få som arbetar.

Högre bidrag och högre skatter leder till färre jobb

När det inte går att hitta anställda som är beredd att ta en viss typ av jobb kommer det (uppenbart) inte finnas några (eller åtminstone färre) företag som tillhandahåller samma tjänster. Det gör i sin tur att fler än vad som annars hade varit fallet blir arbetslösa. Ekonomin utvecklas sämre än den kunde gjort, skatteintäkterna blir lägre än vad de borde vara och utgifterna för bidragen onödigt höga. Är skatterna DESSUTOM höga medför det i sin tur att kostnaderna för företagen ökar. Blir de för höga kommer vissa tjänster bli så dyra att människor istället väljer att utföra dem själv, t.ex. som att städa. Det är därför t.ex. RUT- och ROT-reformen har haft en så positiv sysselsättningseffekt. Att detta har drabbat Sverige är alldeles uppenbart. Vi har västvärldens minsta servicesektor av ”enklare” jobb som inte kräver utbildning. Det är alla förlorare på.

 

Forskningsstöd

Argumentationen ovan är inte bara logisk utan har även starkt empiriskt stöd. Ett axplock är:

·        Detstatliga institutet IFAU (Institutet för arbetsmarknads- ochutbildningspolitisk utvärdering) har konstaterat detta

·        En metasammanställning av OECD kringforskningsläget har tydligt konstaterat detta: “In the “average” OECD country,high and long-lasting unemployment benefits, high tax wedges and stringentanti-competitive product market regulation are found to increase aggregateunemployment."

·        Detär ett teoretiskt vedertaget nationalekonomiskt koncept

 

Men varför är arbetslösheten högre nu än 2006?

Om resonemanget ovan nu är så självklart, varför är inte arbetslösheten lägre nu jämfört mot 2006 efter det att Alliansen stramat åt a-kassan ? Svaret är att det beror HELT på hur man mäter.

 

Det finns 2 sätt att minska arbetslösheten:

1.       Skaffa fram nya jobb som arbetslösa tar

2.       Gömma undan arbetslösa i t.ex. förtidspension så att det inte syns i statistiken

Arbetslösheten mäter antalet/andelen som saknar och som aktivt söker jobb. Får man människor som inte har jobb att sluta söka jobb sjunker arbetslösheten. Göran Persson jobbade aktivt med det sistnämnda. Under hans tid vid makten ökade antalet förtidspensioner med 400%. Vad var det för epidemi som då drabbade Svenska folket? Framförallt, varför upphörde den i samband med Alliansen? Det berodde just på att Persson politiskt verkade för att putsa till statistiken genom förtidspensioner och sjukskrivningar. Försäkringskassans anställda fick t.o.m. bonus efter hur många de lyckades förtidspensionera. Jagvet att det låter verklighetsfrånvänt att det skulle gått till så, men lässjälva!

Alliansregeringen gjorde tvärtom det MOTSATTA, d.v.s. arbetade för att få TILLBAKA människor till arbetsmarknaden. Resultatet blev att 150.000 personer som tidigare var förtidspensionerade men hade arbetsförmåga kom tillbaka till arbetsmarknaden och ca 60.000 sjukskrivna upphörde att vara sjukskrivna.

Sverige har haft Europas högsta jobbtillväxt de senaste 8 åren med 350.000 nya jobb TROTS den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen. Att förvänta sig mer är verklighetsfrånvänt och naivt. Vilka har lyckats bättre? Antalet personer som Göran Persson gömde undan var dock många fler vilket är förklaringen till att arbetslösheten ökat. Ovanpå detta har Sverige under de senaste 8 åren haft en omfattande invandring. Eftersom Sverige länge haft svårt att få invandrare in på arbetsmarknaden har det också inneburit att antalet personer som är arbetslösa ökat.

Skulle Sverige ge tillbaka förtidspensionerna som togs tillbaka och förbjuda asylsökande att söka jobb (vilket vi tidigare gjorde) skulle arbetslösheten falla drastiskt utan att ETT ENDA jobb skapades.

Mät i antalet nya jobb har Sverige som ett av få länder alltså fått se en ökning av antalet jobb. Antalet personer som lever på bidrag har samtidigt minskat från 1 miljon till 800 tusen. Tittar man därtill på hur många som verkligen är inskrivna som arbetslösa (s.k. öppet arbetslösa i åldrar 16-64) har siffran faktiskt minskat sedan 2006.

 

Men är verkligen a-kassan ett bidrag?

I lagens mening kallas den rent semantiskt för en försäkring. Den ursprungliga tanken var att hela arbetsmarknadspolitiken inklusive a-kassan skulle finansieras genom arbetsmarknadsavgiften i arbetsgivaravgifterna. På sina blotta 2,64% av lönen inbringar de endast 43 miljarder. Kostnaden för arbetsmarknadspolitiken är dock 71 miljarder och finansieras således bara som försäkring till 60%. A-kassan fungerar alltså i all väsentlighet som ett bidrag. Det är alltså uteslutande en fråga om semantik.

Men vad händer med höginkomsttagaren som har höga levnadskostnader när hen blir arbetslös?

För det första får de flesta höginkomsttagare relativt snabbt ett nytt jobb med liknande lön. Har man överbelånat sig och inte lagt undan en sekin för sämre tider är det min privata åsikt att man bör nedgradera sitt boende. Min politiska uppfattning är att samma typ av agerande definitivt inte ska premieras av staten. Sverige har ett stort problem med en växande skuldsättning hos hushållen som vi måste ta på allvar.

Dessutom kan höginkomsttagaren försäkra sin lön. T.ex. kan jag rekommendera företaget www.jobbgarant.se. För en kostnad på 296 kr/mån kan en akademiker som tjäna 40.000 kr per månad få 80% av sin fulla inkomst i 12 månader. För 511 kr/mån kan en person som tjänar 60.000 kr per månad få samma försäkring. Det enda skälet för att höja a-kassans tak är alltså att man anser att höginkomsttagare ska slippa betala samma premie själva. Istället ska låginkomsttagaren alltså hosta upp med mer skatt. Det är som sagt djupt omoraliskt.