Innovationsrådet kan skada svensk konkurrenskraft

Regeringens innovationsråd riskerar bli direkt kontraproduktiv. När staten och kapitalet sätter sig i samma båt resulterar det i regel i reformer som gynnar de specifika parterna som sitter vid sammanträdesbordet. Ofta på bekostnad av den generella konkurrenskraften.

 

Hur ett bra företags- och näringsklimatet ska åstadkommas brukar historiskt adresseras genom dialoger med näringslivet. Motivet är godhjärtat och bottnar i föreställningen att människor som är duktiga på att driva företag också är bäst lämpade att utröna vad som krävs för att förbättra innovations- och konkurrenskraften. Självklart är det alltid bra med dialog och gott samförstånd mellan politik och näringsliv så att samhället i ökad utsträckning ”drar åt samma håll”. Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har på den punkten brustit i sin lyhördhet under sina 8 år vid makten. Däremot är det inte samma korporativa anda som grunderna för en bra näringspolitik byggs.

 

Alternativet till liknande ”dialoggrupper” är expertgrupper med uppgiften att presentera vetenskapligt underbyggda åtgärderna för att åstadkomma förbättringar. Detta fyller en viktig funktion. Innovationsråd i den tappning som regeringen nu tillsatt kommer i bästa fall erbjuda gott fikabröd till mötesdeltagarna. I sämsta fall kan de bli direkt skadliga för ett lands konkurrenskraft. Orsaken är att politiker och företagare tenderar till att företräda särintressen snarare än allmänintresset.

 

Politiker vill plocka poäng hos väljarna, eller rättare sagt hos sina väljare. Företagare vill att näringslivet ska tjäna mer pengar, eller rättare sagt att sina företag ska tjäna mer pengar. När ”staten och kapitalet” sätter sig i samma båt resulterar det nästan alltid i nya förslag som gynnar mötesdeltagarnas intressen, snarare än vad som är bra för samhället i sin helhet.

 

USA är ett destruktivt exempel på detta. Där pratar man i den politiska debatten ofta om att vara pro-business. I verkligheten har det dock snarare handlat om att vara pro-businesses’, alltså för enskilda företag än för företagande i allmänhet. Låt oss ta två konkreta fall.

 

Kinder egg är förbjudna i USA med den mycket krystade motiveringen att barn kan råka svälja de små leksakerna. Vad det i realiteten handlar om är att amerikanska godistillverkare inte vill släppa in konkurrenter på marknaden och därför genom politisk påverkan åstadkommit ett förbud.

 

Ett annat exempel är hydraulhissar (som ofta används vid handikappanpassning av kortare trappor). Sverige har ett världsledande företag som producerar samma hissar, men som länge saknade tillgång till den amerikanska marknaden. Orsaken till detta var att den världsledande hisstillverkaden OTIS på samma sätt som i Kinder egg exemplet lyckats få tillstånd ett förbjud.

 

Istället bör politiken verka för inrättandet av expertråd som producerar vetenskapligt underbyggda slutsatser på hur innovationskraften kan stärkas. Den utgångspunkten har Alliansen arbetat efter när t.ex. Globaliseringsrådet och det Finanspolitiska rådet tillsattes.

 

Svensk innovationskraft har också stärkts påtagligt under senare år. Enligt ”The Global Innovation Index” har Sverige rört sig från plats 12 till plats 2 mellan 2006 och 2013. Enligt EU-kommissionens ”Innovation Union Scoreboard 2014” rankas Sverige som EU:s mest innovativa land. Utvecklingen kan alltså i huvudsak bara gå i en riktning och det är nedåt.

 

Regeringens innovationsråd kommer alltså i bästa fall resultera i att några toppar i svenskt näringsliv får ett par trevliga fikastunder med Stefan Löfven och Magdalena Andersson. I värsta fall emanerar samma möten i förslag som gynnar samma storföretag, ger media poäng till S men skadar svensk konkurrenskraft i sin helhet.

 

Fredrik Schulte

Riksdagsledamot(m)