tisdag 5 mars 2013

LOV - en bra reform som trots allt inte bör bli obligatorisk

I dagarna kom den moderata arbetsgruppen "Trygga tillsammans" ut med sin rapport som bland annat kom till slutsatsen att moderaterna inte bör göra lagen om valfrihetssystem obligatorisk(LOV), vilket verkar ha retat upp en rad moderata politiker. Min uppfattning är dock att arbetsgruppen har kommit till en korrekt slutsats.

Låt mig då först säga att jag är en reservationslös anhängare av valfrihet och av uppfattningen att den bör utvecklas, vilket jag motionerat om vid upprepade tillfällen. Jag anser dock inte att just LOV:en utgör rätt lagstiftningsmässigt ramverk utan att vi måste hitta andra vägar. Jag har följande motiv:

1. Om en vårdplats kostar 100 tusen i moderata Lomma och 200 tusen i sosse-styrda Pajala men till sämre kvalitet(obs detta är ett hypotetiskt exempel inte påståenden om att det faktiskt förhåller sig så i samma kommuner), så kommer en konkurrensutsättning påtvingad av staten att innebära att privata välfärdsutförare (som är effektiva och vana att verka i tex Lomma) att under ett antal år (närmare 10 än 0) gör enorma vinster i samma kommuner. Jag är reservationslöst för utökad valfrihet. På samma sätt inser jag tillfullo att själva essensen i konkurrensen syftar till att forcera fram normala kostnadsnivåer i kommuner som Pajala, men en sådan debatt klarar vi inte politiskt. Även om moderaterna överlever en valförlust är det tveksamt om valfriheten gör det i sådant fall att svenska folkets ökande skepsis mot vinster i valfriheten ökar än mer. Det finns dessutom massvis med sådana kommuner - närmare 100 än 0 - som är socialdemokratiskt styrda och som kommer vältra över ansvaret för sina välfärdstillkortakommanden på regeringen. Nu är det möjligt att det finns många moderater som bara umgås med moderater och som inte noterat den massiva kritik mot vinster i välfärden (vilken stödds i synnerligen dystra opinionsmätningar) men verkligen ser annorlunda ut. Moderaterna kan inte spola ner vår nyvunna förtroendeställning som ett statsbärande partit som garanterar funktionalitet och legitimitet i det politiska systemet. Det är pragmatism före ideologisk renlärighet, ja, men alternativet är i detta fall vansinne.

2. Om vi löper linan ut och kringskär det kommunala självbestämmandet måste vi inse att argumenten för att en eventuell s regering inte raserar valfriheten i moderata kommuner.

Jag försöker här inte försvara initiativlöshet från alliansens sida. Utvecklingen med att sprida den valfrihetsmodell som finns i Stockholm, Halland mfl går för sakta och jag har full respekt för de som upplever en enorm frustration över avsaknad av valfrihet i s kommuner som vägrar förnya sig. Däremot kan jag inte skriva under på en strategi som påtagligt riskerar att leda debatten rätt ner i diket och i händerna på svenska socialister.