tisdag 4 juni 2013

Ta dagens SCB-mätning med en nypa salt

Idag presenterades SCB:s opinionsmätning för våren 2013, som var allt annat än munter läsning för Alliansvänner. Som vanligt när det gäller opinionsmätningar är det dock trenderna och de större sammanhangen som ska studeras. Att plocka mätningar ur sitt sammanhang och inte inse att de visar olika saker vid olika skeden av en mandatperiod blir som att jämföra päron med äpplen. Valet 2010 vann Alliansen en historiskt stor seger. Ett år före låg man under med nästan 10%.

Tittar vi på dagens mätning med den dessförinnan innebär den ett tapp på -1,1% för Alliansen och en något högre ökning för de rödgröna på +1,3%. Mellanskillnaden kommer inte från soffan utan det är Sd som backar med 0,2%. Jämför vi dock med samma tid för 4 år sedan har Alliansen tappat 4,5, de rödgröna ökat med 4,2% och Sd ökat med 4,7%. Är då detta en indikator på att Alliansen ligger sämre till än förra mandatperioden och att det barkar mot valförlust? Jämför vi dock istället med SCB mätningen ett halvår senare i november 2009, alltså ännu närmare valet har Alliansen "bara" tappat 1,8%. Intressant nog har de rödgröna i en sådan jämförelse backat med 0,8% medan Sd ökat med 2,6%. I jämförelse är läget alltså inte särskilt mycket sämre än ett år före valet 2010 och man ska inte fästa för stor vikt vid mätningen. Den stora skillnaden är Sd:s framgångar.

En sak är dock oroväckande: moderaternas stora tapp på 5,3% i Stockholms stad (i Stockholms län ökar vi med 0,5%). Detta är bekymmersamt därför att det är det sämsta SCB-resultatet sedan 2006. Vart tog då väljarna vägen? Det är här intressanta att notera är att inget annat parti ensidigt gynnats av moderaternas tillbakagång. Sd har ökat med 1,2%, kd +1, fp +0,6, c+0,7, v+1,2%, s+1%, samt mp-1,6 (det sistnämnda, att mp minskar så pass mycket i sthlm stad förvånar). Det finns alltså ingen tydlig trend i förflyttningen vilket möjligen signalerar ett missnöje med moderaterna snarare än ett ökat förtroende för övriga partier. Detta är något att verkligen fundera kring. Förlorar moderaterna så mycket i Stockholms stad kommer regeringsmakten blir svårvunnen.

Summa summarum: grundförutsättningen för regeringen i mellanvalssituationer likt denna är dålig. I takt med att valet närmar sig kommer läget utjämnas när granskningen av oppositionen ökar. Däremot ligger Alliansen sämre till än för 4 år sedan. Min slutsats är att regeringen saknar det politiska initiativet. Lösningen på detta heter ytterliggare ett jobbskatteavdrag i höstens budget (om vi bortser från frågans ekonomiska effekter och bara ser till det politiskt strategiska). Det skulle flytta bollen till Alliansens planhalva och få debatten att handla om den politiska grundkonflikten i svensk politik, dvs arbetslinjens vara eller icke vara. Det skulle också syna var oppositionen står, visa på initiativ och reformkraft från Alliansen och innebära att det sista viktiga vallöftet från valet 2010 infriades. Inte minst skulle regeringen visa att man för en politik för vanligt folk när låg- och medelinkomsttagare får sänkta skatter.

Därtill skulle det vara bra för svensk ekonomi.