måndag 21 juli 2014

Rasism är...rasism

Nu ska jag skriva något som tycks provocera svensk vänster något fruktansvärt: rasism innebär att tillskriva människor egenskaper och värdera deras människovärde baserat på hudfärg.

Om jag blir misshandlad enbart pga. att jag är etnisk "vit" svensk har jag således drabbats av rasism - en kollektiv bestraffning grundat på min hudfärg och/eller etnicitet. 

I samma sekund som vänstersocialistiska gräsrötter läser detta går dock säkringen för dem (den intellektuella internationella vänstern är däremot mer nyanserad). 

För den som inte är rätttroende socialist och anammat den vänsterfeministiska teorin om intersektionell analys, förefaller denna diskussion vara närmast absurd, men för vänstern är det på blodigt allvar.  Som "vit" anser de nämligen att jag inte KAN drabbas av rasism. Det påstås endast offer för den "strukturella rasismen" kunna göra. Endast när diskrimineringen sker på ett genomgripande sätt i hela samhället och att den då också samtidigt riktas mot minoriteter kan diskrimineringen ifråga legitimt klassas som rasism i deras värld.

Det finns flera skälen till att fullständigt avvisa detta tankesätt. Här är några: 

1. Den formella definitionen av rasism ligger i linje med min beskrivning. The Oxford dictionary erbjuder följande förklaring:

"The belief that all members of each race possess characteristics, abilities, or qualities specific to that race, especially so as to distinguish it as inferior or superior to another race or races"

I "modern" tappning uppstod rasism som ett motiv för att berättiga slaveri och imperialismen just för att andra raser inte ansågs vara "fullvärdiga" människor. Som företeelse sett går dock föraktet mot människor av annan etnicitet och hudfärg långt tillbaka i historien. Sannolikt ända tillbaka till mänsklighetens tillskapande. 

I dagens format är rasismen måhända mindre till sin omfattning, men icke desto mindre grundat på samma princip som tidigare: att  döma människor på basis av deras hudfärg och inte på deras karaktär och förmågor.

2. Deras synsätt är inte logiskt stringent. Om rasism är strukturellt förtryck baserat på hudfärg, vad är då förtryck baserat på hudfärg? Vad är den teoretiska grunden för rasism om inte det jag citerade ovan, det vill säga att döma människor på basis av deras hudfärg? Det är lite som att säga att solidaritet bara är solidaritet med en folkgrupp och att solidaritet mot en enskild person är...nått fundamentalt annorlunda. Tanken hänger inte samman.

3. Slutsatsen i punkt 2 sätter fingret på något ideologiska centralt för diskussionen: vänstern är kollektivistisk. Handlar det bara om en enskilda människor är kränkningar och brott aldrig särskilt relevanta. Bara när kränkningen är riktad mot ett kollektiv blir den intressant att bemöta för dem. Därför är just rasistiska kränkningar av mig som individ inte relevant för vänsterrörelsen. Vore jag däremot medlem av en minoritet som systematiskt kränks, ja då blir exakt samma brott plötsligt mångdubbelt värre. Individen, den enskilda människan är inte det centrala utan det strukturella maktförhållandet mellan grupper.

4. Slutsatsen i punkt 3 föranleder i sin tur en annan invändning mot det nya synsätt som gräsrotsvänstern har på rasism: lika viktigt som det är att identifiera de som diskrimineras är det att utnämna syndabockar. Det är genomgående för vänsterkollektivismen. 

Den socialistiska maktanalysen utgår alltid från att om någon diskrimineras  sker det tillförmån för någon annan. Denna annan måste krossas. Så är det med feminismen, det är inte bara kvinnor som diskrimineras, det är män som diskriminerar. Eller med marxismen, det är inte bara arbetarklassens lidande som ska adresseras utan nästan mer centralt är skuldbeläggandet av entrepenörer och företagare som skapar jobben (kapitalet). Det är inte bara "rasifierade" som diskrimineras, det är "vita" som diskriminerar.  

Helt plötsligt landar man i EXAKT samma utgångspunkt som där rasismen började: att vissa människor är på ett visst vis beroende på hudfärg/kön/socioekonomisk bakgrund. Individen existerar inte i en sådan tankevärld. Man ÄR sin hudfärg/kön/klass.

Vips så gick vänstern från att vilja adressera diskriminering av människor pga tillhörigheten till ett visst kollektiv till att skuldbelägga människor pga tillhörigheten till ett annat kollektiv. Det är EXAKT samma form av kollektivism som fascisterna och nationalsocialisterna i Sd. De senare skuldbelägger invandrare/invandrarkulturer, de förra "vita" (eller i vänsterfeminismens fall männen/manskulturen)

Det är sannolikt därför vi fått läsa i media om hur mp politiker kallat meningsmotståndare för "husnegrer", "moderaternas Arklöv", "rasförädare" osv.  Eller varför "vita" beskrivs i nedsättande ordalag. 

5. Det inbyggda behovet som vänstern har av att skuldbelägga föder ett hat som påvisar många likheter med nationalSOCIALISTERNA i Sd. De senare har sina unga arga män, de förra har i synnerhet unga arga kvinnor (men även män). Det våldsbejakande och hatiska är däremot identiskt till form (att extremvänstern är på frammarsch är dessutom tydligt). 

Slutligen försöker vänstern göra en poäng av att "omvänd rasism" förringar rasismen. Resonemanget är lika banalt som att stöld förringar mord. 

Strukturell rasism mot minoriteter är särskilt osmakligt och förkastligt i ett samhälle. Där instämmer jag fullt ut! 

Rasism innebär hat och fördomar mot människor som har en viss hudfärg. Att vissa grupper drabbats mycket värre än andra gör dock inte rasism berättigat mot de grupper som historiskt är förskonade. Varför skulle det vara så? Arvsynden?

Att svensk vänster inte kan acceptera detta måste tyda på att de har en dold hatisk agenda. Annars skulle de bara instämma i att hat riktat mot människor för deras mer eller mindre ofrivilliga kollektiva egenskaper alltid är vidrigt. Inte göra ett stort nummer av att debattera frågan. 

Inga kommentarer: