söndag 28 december 2014

"Decemberöverenskommelsen" utifrån ett konstitutionellt perspektiv

Då kritik har riktats mot att mitt tidigare inlägg var "spelteoretiskt" och inte politiskt substantiell, har jag nu formulerat problemet utifrån ett konsitutionellt perspektiv för att mer principiellt belysa konsekvenserna av alternativet till "decemberöverenskommelsen". 

Länder med proportionella val har antingen skydd för minoritetsstyre, styrs uteslutande från eller problem. 

Olika valsystem har sina respektive fördelar och nackdelar. I länder med enmansvalkretsar som i Storbritannien är det svårare för minoriteter att göra sig hörda eftersom "the winner takes it all" i varje valkrets. I länder med proportionella val däremot - som Sverige - kan åsiktsminoriteter å andra sidan få ett oproportionerligt stort genomslag (som MP haft relativt stort inflytande de senaste 20 åren trots ett genomsnittligt väljarstöd på 5%). 

Fördelarna med enmansvalkretsar är tydligt ansvarsutkrävande, tydliga alternativ i politiken och (oftast) effektiva regeringar. 

Fördelen med proportionella val är att det finns en stor flora av åsiktsalternativ i politiken att välja mellan. Den stora nackdelen är att det lätt kan bli omöjligt att styra ett land med 10 partier som alla utifrån sina väljares preferenser lovat guld (som S och V), gröna skogar (som MP) eller en vit jul (som SD). Eftersom man inte gärna kan både höja bidragen, sänka skatterna och balansera budgeten resulterar det i landet blir politiskt handlingsförlamat. Ingen får majoritet och landet kan inte styras.

För att hantera detta har vi blockpolitiken. Så har det sett ut i nästan alla Europeiska länder med proportionella val. I vissa länder och framförallt under senare decennier har detta uppluckrats tillföljd av populistiska rörelser, som SD i Sverige eller Bebbe Grillos 5 stjärnor rörelse. Då får man endera av 3 demokratimodeller:

1. "Mittenrikets förbannelse"
Med detta åsyftar jag en modell där oavsett vad man röstar på så får man i grunden samma sak: eftersom inget block/parti får egen majoritet måste man ständigt hitta nya regeringskoalitioner utifrån minsta gemensamma nämnare för att få ihop majoritet. Detta gör att i princip varje regering blir likadan innehållsmässigt. Ingen förändring av betydelse åstadkoms. Inga relevanta samhällsproblem korrigeras. Oavsett hur väljarna röstar får man konsensusregeringar som är relativt sett handlingsförlamade. Detta skapar enligt ett demokratiskt underskott och mängder med andra problem. Det finns i realiteten inga alternativ, regeringar blir inte handlingskraftiga och det blir ett otydligt ansvarsutkrävande (vem är ansvarig för den förda politiken). Inte minst öppnar det upp för populistiska krafter.

2. Kaos
Kaos med ständigt skiftandes regeringar och en osammanhängande budgetpolitik. Till exempel att ett block vinner relativ majoritet, bildar regering, förlorar budgetomröstningen, avgår, ersätts med ett svagt mindre block, som året efter förlorar sin budget, avgår, det första blocket träder åter till, lägger sin budget, förlorar osv. Effekten av detta skapar misstro till systemet, omöjliggör styrande av landet och skadar ekonomin. Kaos.

3. Negativ parlamentarism med skydd för minoritetsregeringar
Detta innebär att det går att styra trots att man saknar stöd av en majoritet. Tanken bakom detta är att skapa en demokratimodell som förenar de proportionella systemets fördelar med åsiktsmässig valfrihet utan att behöva drabbas av problemet med svaga regeringar, dåligt ansvarsutkrävande och inga reella val. Svagheten i detta system är att det går relativt enkelt att manipulera om man vill skapa kaos. 

Sverige har det sistnämnda systemet och har länge fått det att fungera väldigt bra. När nu SD valde att haverera processen skapades en konstitutionell kris. Då finns valet att antingen slå vakt om rådande ordning eller i grunden låta den brytas upp.

Att tvinga S och MP till mitten nu får som resultat att de göra samma sak mot Alliansen när vi vinner. Överblickar man inte de långsiktiga effekterna av detta missar man att vi då rör oss i rask takt rör vi oss mot modellen "mittens rikes förbannelse". Eller kaos. 

Om nu människor vill ha "mittenrikets förbannelse" bör man åtminstone vara tydlig med detta. Den kritik som nu hörs är bara emotionellt upprört och dogmatiskt förenklad.

Vissa menar nu att man kunde göra en överenskommelse med de rödgröna som man gjort men ändå gå till nyval. Detta är ett mycket naivt scenario. Av flera skäl:

i) Löfven hade ALDRIG gått med på detta. S linje var nyval eller en uppgörelse. Inte nyval och uppgörelse. Varför skulle han äventyra sin relativa majoritet som han vann för bara några månader sedan, eventuellt förlora och anpassa sig till detta? Varför skulle han ge Alliansen en ny chans i förtid? Mycket kan man säga om Löfven men om man tar honom för en idiot som gladeligen förhandlar bort sin egen makt så bör man omvärdera om det verkligen är han som är den med informationshanteringsproblem.

ii) Nyval är i grunden något mycket ovanligt och icke önskvärt eftersom det rubbar balansen i hela systemet. Det skulle driva landet mot kaos-scenariot. Antag att Alliansen vinner. Hur tror ni S gräsrötter hade känt sig då? Vad tror ni omdömet om Löfven hade blivit? De hade kastar ut honom med huvudet före och sannolikt överenskommelsen likaså. 

iii) Även om Löfven låtit sig luras. Om socialdemokratin helt plötsligt blivit en högborg av ödmjukhet och självinsikt. Att de inte längre hade haft inställningen att de har en gudomlig rätt till makten och helgat överenskommelsen. Hade Alliansen kunnat vinna? Med samma politik som i höstas fast med merparten av valmanifestet redan genomfört (alltså med ännu färre förslag och vilja)? Trots att opinionen knappt rört på sig? Trots att samhällsdebatten snudd på bara handlar om migration och Alliansen inte är mogna att ge trovärdiga besked? Utan ledarskapet Reinfeldt/Borg som sannolikt var den enda orsaken till att M inte dök under 20% gränsen? Utan att det nya ledarskapet fått en chans att sätta sin prägel och vinna ett eget mandat? Det hade varit en total KATASTROF!!! Snälla, ge mig goda argument för motsatsen! 

6 kommentarer:

Olov sa...

Äsch, att krångla till det är enkelt vilket du visar. Men att förenkla en komplex värld är tvärtom svårt.

Har det inte slagit dig att folket inte vill ha er massinvandring längre och det är det och endast det som debatten handlar om nu. Att du och din socialistiska vänner blockerat SD beror endast på att ni älskar er massinvandring och tolererar ingen kritik.

Att ni fruktade ett nyval säger en del, ni förstod nog att SD skulle hamna runt 20%.

Nu kommer er dom istället valet 2018. Då räcker inte 20% för SD längre, räkna istället med att SD kan bli riksdagen största parti.

Kim Lund sa...

"Om nu människor vill ha "mittenrikets förbannelse" bör man åtminstone vara tydlig med detta."

Kan valresultatet bli tydligare?

Folket vill ha politiker som förstår och intresserar sig för olika lösningar på samma problem. Som inte sitter i ideologiska sandlådor och hjärntvättat tror på sin specifika lösning i alla väder.

Folk vill att Alliansen ska bestå av politiker som klarar av att kritisera alldeles för ideologstyrda privatiseringar (vilket inte är samma sak som att saker inte bör privatiseras) och och att S och MP ska representeras av politiker som inte bygger sin världsbild på verkligshetsfrämmande underlag.

Problemet är att ni inte vill vara sådana politiker. Det kräver, troligtvis, en arbets- och livserfarenhet som många politiker som fostrats genom ungdomsförbunden inte har. Att vara liberal utan att vara väskapskapitalist kräver affärssinne. Atta vara socialdemokrat och ändå främja arbetsiver och driftighet kräver evidensbaserad humanism. Inte känslobaserad.

Detta mittenrikets förbannelse som du talar om är bara en förbannelse för politiker som dig. Vi andra, som inte tycker det finns konstruktivare sätt att driva våra företag än att polarisera, skrika och låsa in oss i våra egna tankesätt ser inte dem problemen.

Det är inte svårt att avkräva ansvar för att ni då och då ligger nära varandra politiskt. Det är svårt att avkräva ansvar för att ni med all tydlighet själva inte är intresserade av att det ska tas ansvar. På "vår" front framstår Nuon som ett utmärkt exempel.

Om ingen i Alliansen känner sig det minsta skyldig till det debaklet så spelar det ju ingen roll hur otydlig ansvarsfrågan blir.

Gambanteinn sa...

Den akuta politiska krisen är ju inte skapad av Sverigedemokraterna utan av er i den politiska "adeln" som under årtionden missbrukat det förtroende och den makt ni fått av oss väljare. Nu när förskingringen och destruktionen av nationen inte längre kunde fortgå ostört såg ni er tvingade att stjäla makten genom att ingå en kartell med de rödgröna. Ni vågade inte möta väljarna i ett extraval eftersom ni visste att ni skulle göra ett katastrofval, det har ju er ledare Fredrik Reinfeldt inte bara under 8 år som statsminister sett till utan även nu den senaste tiden med direkt anti-svenska uttalanden. Partistöd och riksdagsarvoden var viktigare än demokrati och hederlighet.

Får jag fråga dig Fredrik, vilket annat land hade accepterat det som Fredrik Reinfeldt och ni moderater utsatt oss för? Står du bakom alla Fredrik Reinfeldts uttalanden om barbari, svenskar osv? Var står du i frågan om nationen? Var bor du? Bor du i Rinkeby?
I många länder hade folk rusat ut på gatorna och krävt direkt ansvar av politikerna (i en lyktstolpe eller mot en husvägg). För en sak är säker, politiker avkrävs på tok för lite ansvar för den politik de bedriver. Ni borde precis som i näringslivet få ansvarsfrihet... och får ni inte det så blir det åtal, rättegång, fängelse, skadestånd osv. Jag kan tänka mig att om ni blev dömda till 10 år i fängelse och några hundra miljoner i skadestånd per ansvarig politiker så skulle ni vara betydligt försiktigare och bättre. Först då skulle jag kunna lita på er. För hur tar ni ansvar nu?

“All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare” står det i Regeringsformen (grundlag). Det är ingen överdrift att hävda att så inte är fallet i verklighetens Sverige. Propaganda, åsiktskorridoren, inskränkt yttrandefrihet, censur, mobbing, tvång är vardag för oss. Ni politikerna har helt tappat insikten om att ni ska verka för oss svenskar. Ni är så förblindade att ni inte drar sig för att inskränka på yttrandefrihet och demokrati, just den demokrati ni så slår er för bröstet för när ni saluför er internationellt.

"Once a government is committed to the principle of silencing the voice of opposition, it has only one way to go, and that is down the path of increasingly repressive measures, until it becomes a source of terror to all its citizens and creates a country where everyone lives in fear.”

- Harry S. Truman

Somebody is wrong on the internet sa...

Enligt SIFO så är ca 90% av sossarna nöjda med överenskommelsen. Hur kan då Alliansföreträdare hävda att uppgörelsen är bra? Jo, för nu verkar det övergripande målet vara att isolera SD, om Mp och V (trevlig historik) får mer inflytande så kan det måhända vara olyckligt men det stoppar tydligen inte Alliansen.

Ni fegade ur och vågade inte ta ett nyval.

Ni fegade ur och vågade inte samtala med Sd, som har bruna rötter men som för den invandringspolitik som M själva förordade 08/09 och som de flesta M-rika kommuner för idag.

Ni kommer att fega ur och inte lägga en gemensam budget, alternativt inte rösta på den.

Jag gillar inte fega politiker som dessutom säger en sak och gör en annan. Jag tänker inte minst på de stängda hjärtan som vi ser i Vellinge, Täby, Djursholm, osv.

Hej då Alliansen!

LeChiefLondon sa...

Hej!

Du skriver ju till och med själv iii att eftersom du inte tror ni skulle vinna valet pga att ni har för dålig politik och för svaga ledare. Ni hoppar i säng med kommunister bara för att ni inte vågar ta i invandringsfrågan. Jag har alltid röstat på M. Det misstaget kommer jag inte göra igen, de "Nya Moderaterna" har tyvärr ersatt de "Riktiga Moderaterna".
/Pelle London

Hans Dahl sa...

Väldigt, väldigt besviken. Aldrig mer M!, det blir SD kommande val!!!