Alliansen förlorade inte valet p.g.a. SD:s framfart utan på att "mittenväljarna" gick till de rödgröna

Det finns en allmänna föreställning om att Alliansen förlorade valet p.g.a. tappet till SD. Detta är dock i stora delar en myt. Även om Alliansen behållit precis varje väljare som lämnade för SD hade ändå Stefan Löfven(S) sannolikt blivit statsminister genom att de rödgröna vann slaget om ”mittenväljarna”.

För att göra en bra analys kring hur Alliansen ska resa sig inför valet 2018 är det viktigt att ha en klar bild av vad som gick fel 2014. Hos många finns en föreställning att förlusten bottnar i ett stort tapp till SD. Det är lätt att bedras av valresultatet: 

• Alliansen -9,9%
• SD +7,2%
• De rödgröna +-0 (+3 inkl F!)

Slutsatsen att väljarna i huvudsak gick direkt från Alliansen till SD. Visst skedde detta i stor utsträckning, men väljarströmmarna är väsentligt mer komplexa än så (till att börja med kan det vara värt att reflektera över självklarheten i att förstagångsväljarna per definition inte röstade 2010 och sistagångsväljarna då på samma sätt inte röstade nu, vilket påverkar flödena). Jag har noggrant studerat vallokalsundersökningen Valu och SCB:s opinionsmätningar och uppskattat väljarflödena. Min slutsats är att Alliansen tappade 4%-5%-enheter till de rödgröna och (i mycket ringa mängd) till F!, samt 4%-enheter till SD. Mycket förenklat kan man säga att flödena ungefärligen ser ut som följande:

Då Alliansen totalt samlade ihop 39,4% och de rödgröna 43,6%, d.v.s. 4,2% mer, hade det alltså inte räckt med att behålla väljarna som gick till SD för att stoppa en rödgrön valseger.

Hade Alliansen därmed hållit kvar 2,2%-enheter av mittenväljarna som bytte block till de rödgröna skulle en tredje mandatperiod varit säkrad. Självklart hade det varit bra om väljarflödet till SD också kunnat begränsas, men poängen här är att det centrala trots allt borde varit att hålla kvar åtminstone 2,2% mittenväljare. Utöver att vara vägen till valseger är de sannolikt mer lätthanterligt än att stoppa 4% väljare som köpt SD:s populistiska och missnöjespolitiska framfart. Vi vet dessutom att en mycket stor andel av SD:s väljare fattade beslut om partival långt före valet. Mittenväljarna var mer osäkra.

Jag försöker nu inte bortförklara problemen med svensk migrationspolitisk. Däremot måste man hålla sig till fakta när man gör sina politiska analyser av vad som gick snett. Slutsatsen blir då att den centrala konfliktlinjen i Svensk politik står alltjämt mellan höger och vänster. Här ligger utmaningen i att ha bättre och tydligare besked kring hur jobben kan bli fler och att hantera den frågan som sannolikt var den främsta orsaken till att Alliansen förlorade valet: vinst i välfärd. Min grundläggande syn gällande det sistnämnda kan ni läsa här.

Den som vill sehur jag kom fram till ovanstående siffror kan ta del av mina uträkningar här.