torsdag 24 januari 2013

Att vara "pro Israelisk" rättfärdigar inte stöd till extremism

Vad är det med Israel som får sunda liberala/konservativa människor i västvärlden att fullständigt tappa sitt moraliska kompas? Hur kan man som sekulär vän av frihet och humanism glädjas åt att 60 av Knessets 120 parlamentsledamöter efter valet igår tillhör mer eller mindre religiösa ultranationalister? Bland dessa hittar vi åsiktsyttringar som: regelrätt könssegregering och kvinnoförtryck, fortsatt automatisk bidragsförsörjning för ortodoxa judar som inte vill jobba utan endast studera Torah-rullarna, undantag från värnplikt för samma grupp, förbud mot homosexualitet, fördrivning av samtliga Palestinier från såväl Västbanken som Gazaremsan, fråntagande av Israeliskt medborgarskap för etniska araber och grupper som inte anses "judiska nog" etc. Kort och gott politiska rörelser som får SD att framstå som snällistiska folkpartister av Bengt Westerberg snitt. Den som på något sätt stödjer denna typer av åsikter bara för att de yttras i Israelisk politik har ingen eller synnerligen begränsad moralisk trovärdighet i andra sammanhang. Samtidigt finns det partier med mer eller mindre sekulära, frihetliga och västerländska värderingar (Yesh Atid 19 mandat, Hatnuah 6, Laubor 15, Kadima 2, Meretz 6) som tillsammans med de tre Arabiska partierna i Knesset (med 12 mandat; deras viktigaste frågor att nå en fred med Palestinierna och åstadkomma lika juridiska rättigheter för alla Isreals medborgare oavsett etnicitet) representerar en lika stor del av Israels medborgare, men har svårare att samarbeta med varandra. Hur kan man tycka att den enda "proisraeliska" linjen och det enda sättet att vara "en vän av Israel" är att stödja ultranatinalister? Halva befolkningen tycker precis tvärt om! Jag kan spontant bara se två förklaringar till detta: även en alldeles för stor grupp sekulär kristen i väst är när det väl kommer till kritan religiös extremism som rättfärdigar denna galenskap med att "judarna är guds utvalda folk" (eller liknande bs) och att alla ens övriga åsikter måste sättas på undantag med hänvisning till tolkningar av bibeln. Alternativt är man så dogmatisk i sitt hat mot den folkgrupp som kallas palestinier att normal västerländsk frihetlig och sekulär liberalism/socialliberalism/konservatism måste avvisas för att den som politisk rörelse i Israel inte vill fördriva palestinierna/hålla dem statslösa tills mänsklighetens undergång. Hur kan man tro eller tycka att det är en linje som långsiktigt gynnar Israel? Obama hade helt rätt när han sa att samma ingångsvärden skadar Israels egenintresse. Personligen drar jag samma slutsats som i svensk politik: religion och hat mot vissa etniciteter hör inte hemma i modern politik! Vi får nu hoppas att Likud tvingas samarbeta med någon av de civiliserade partierna för att kunna bilda en rimligt stabil regering.

Inga kommentarer: