tisdag 29 januari 2013

Calmfors har - föga förvånande - rätt i sin ekonomiska men inte i sin politiska analys

Lars Calmfors skriver idag förtjänstfullt på DN:s ledarsida om jobbskatteavdragets positiva effekt på sysselsättningen(http://www.dn.se/ledare/kolumner/nej-till-nytt-jobbskatteavdrag). Utländska erfarenheter av motsvarande reformer pekar tydligt på detta och jobbskatteavdraget som sådant är den kanske mest genomlysta Svenska skattereformen någonsin där samma resultat kan konstateras. Spiken i kistan för kritikerna kom med analysen av hur sysselsättningen bland 65-plusare förändrats efter att det förstärkta jobbskatteavdraget infördes för samma grupp - sysselsättningsökning har varit påtaglig. Gott så.

Därefter argumenterar dock Calmfors för att självfinansieringsgraden hos jobbskatteavdraget är lägre än förväntat. Hans poäng blir därför i någon bemärkelse att jobbskatteavdraget kostar mer än det smakar. Då Konjunkturinstitutet beräknar att staten måste skjuta till ca 70 miljarder mellan 2015-17 för att klara överskottsmålet finns i vart fall inget utrymme för ytterligare jobbskatteavdrag, menar Calmfors. På åtminstone två punkter har han fel:

1. Om vi nu är överens om att jobbskatteavdraget har en positiv sysselsättningseffekt, vad är det som säger att detta eventuella finansieringsgap ska lösas genom ökade skatter på arbete? För den delen kan man fråga sig på vilken grund Calmfors antar att ett potentiellt 5e jobbskatteavdrag ska underskottsfinansieras och inte kompenseras av andra - mindre skadliga - skatter alternativt med utgiftssänkningar? Skattedebatten bör i ökad utsträckning handla om hur skattesystemet optimeras, dvs hur tillväxtskadliga skatter ersätts med mindre tillväxtskadliga skatter.

2.Analyserna av jobbskatteavdragets självfinansieringsgrad är inte samstämmiga. Calmfors hänvisar till de mest dystra analyserna. Oavsett är det ett faktum att Svenska staten trots 4 jobbskatteavdrag på närmare 100 miljarder ökat sina intäkter på skatt av arbete ökat sedan 2006. Vi får därtill också utgå från att finanskrisen och statsskuldskrisen hållit dessa siffror nedtryckta införhållande till ett normalkonjunkturläge.

Calmfors kan vara lugn med att nuvarande regering inte kommer att agera för att rasera offentliga finanser. Om det undgått honom att just statsfinansiell balans varit en central del av Alliansens ekonomiskpolitiska agenda och att ett 5e jobbskatteavdrag varit villkorad av att ekonomiskt utrymme finns - ja då borde Calmfors sependera mer tid på att läsa snarare än att skriva i DN. Eller bara fortsätta vara nationalekonom och inte politisk bedömare.

Inga kommentarer: