tisdag 5 februari 2013

4. Kommer ryssen?

Den centrala frågan i försvarsdebatten kokar dock ner till frågan om vilken hotbild och framtida potentiell hotbild som finns mot Sverige. Självklart går det att låta fantasin skena och spekulera om en rad scenarion som leder till att hotbilden snabbt förändras (i ett mail jag fick skrev avsändarem om förberedelser inför ett eventuellt utomjordiskt angrepp). Inom överskådlig framtid är dock de flesta överens: har vi har någon geopolitisk fiende så är det Ryssland. Frågan är då, kommer ryssen?

Nej!

För detta vill jag anföra följande argument:

1. Ryssland och det ryska samhället "västifieras"! Även om det finns mycket mer att önska av utvecklingen i Ryssland går landet i riktning mot ökad välstånd och ekonomisk integration tack vare globaliseringen. En stor bred medelklass börjar växa fram som är ointresserade av nationalism och konfrontation med omvärlden. Märkligt nog är stödet för Putin stort bland samma väljare. Logiken bakom detta är precis som i Kina: regimen erbjuder stabilitet, (relativ) ordning och växande välstånd. I utbyte får de makt. I takt med att samma medelklass växer sig stark blir samtidigt det latenta trycket från folket på makthavarna större. Stödet för Putin har tex dalat kraftigt under det senaste året och toleransen för korruptionen har minskat. Samma sak händer i Kina och vi går mot en situation där makteliten blir allt mer rädda för folket (som det ska vara). Den utbredande medelklassen vill inte ha krig, de vill ha tv-apparater, iphones, Gucci väskor, åka på semester (i bla Sverige) osv. Den långsiktiga trenden i utvecklingen i Ryssland och Kina är positiv och sannolikheten för krig minskar.

2. Norden och Sverige tillhör inte Rysslands primära intressesfär. Skulle utvecklingen i Ryssland förvärras finns det åtminstone 20 länder man skulle invadera föra Sverige. Vilka? Först på listan står givetvis de forna Sovjetrepublikerna. I nästa steg de forna öststaterna. Att Ryssland ensidigt skulle invadera enbart Sverige är ett sånt larvigt scenario att det knappt är värt att reflektera över. Varför i fridens namn skulle Ryssland vilja invadera bara Sverige?

3. Krig och ockupation kostar, såväl politiskt som ekonomiskt. Titta på Afghanistan (nu och på 80-talet för Sovjet), på Irak, Vietnam osv. Givet ovanstående är det synnerligen osannolikt att Ryssland skulle tycka att en invasion av Sverige betalar sig. Det enda tänkbara men alltmer absurda scenariot är framväxten av ett nytt kallt krig där Sverige blir ett potentiellt mål bland många. Att påstå att vi ens är i närheten av ett sådant scenario och att vi måste ha ett försvara som är förberett på att en liknande situation är galet. Att Mitt Romney hånades och snabbt tog tillbaka sitt påståendet att Ryssland skulle vara USAs största geopolitiska fiende är inte för intet. Ryssland rustar upp sitt försvar, ja, men det är rimligt i förhållande till deras hotbilder i framförallt centralasien och i förhållande till att rysk militär förfallit de senaste 20 åren. Självklart ska vi ständigt följa utvecklingen, men enligt min uppfattning är det absurt att tro att den nuvarande upprustningen är förstadiet till ett nytt kallt krig.

Min åsikt är att Svenska försvaret är ungefärligt dimensionerat givet hotbilden. Jag skriver ungefärligt därför att jag som sagt inte sitter inne på detaljkunskaper om hur försvaret fungerar. Däremot kan jag göra en rimlig egen bedömning av säkerhetsläget och i jämförelser med andra länders försvarsförmåga göra en egen bedömning av huruvida de Svenska försvarsutgifterna är rimlig. Mina slutsatser ligger i linje med regeringen. Däremot vill jag se mer satsningar på våra utlandstjänstgörande trupper som bör ha utrustning i världsklass.

8 kommentarer:

Daniel Eriksson sa...

Tyvärr ännu en gång fel. Detta är en karta där Ryska försvarsmakten utpekar sin intressesfär i Norden. Stora delar av Sverige råkar av händelse ingå:

http://oplatsen.files.wordpress.com/2012/07/makarovs-karta.jpg

Lennart E sa...

Din argumentation visar att du inte begriper vad det handlar om. Det är nog inte bara detaljkunskaper du saknar. Gör en pudel - och lova att inte ställa upp i nästa riksdagsval. Du kan bli en svår belastning för ditt parti särskilt i Täby.

Lennart Elborgh

Magnus Redin sa...

Jag håller med om att f.d. Sovjetrepubliker står överst på listan över nationer som riskerar att invaderas av Ryssland om den Ryska politiken försämras.

F.d. Sovjetrepubliker inkluderar Estland, Lettland och Litauen. De är troligtvis sist på listan då en invasion av dem skulle slå sönder relationerna med EU så det sker bara om det t.ex. påbörjas en intern maktkamp i Ryssland där ena sidan är beroende av pengar från handel med EU och andra sidan vill slå sönder sin politiska konkurrents ekonomi.

Att starta öppna krig och invadera grannar är sällan på det stora hela lönsamt men ändock händer detta vansinne, t.ex. i Jugoslavien var det krigsherrar och mindre grupper som tjänade makt och en del även pengar medan det på det stora hela var destruktivt.

Något som är troligare än att Ryssland invadera Baltikum eller oss är utpressning för att åstadkomma handelsavtal som är till nackdel för oss men till fördel för makthavare i Ryssland. Det sker t.o.m. sådan manipulation mellan vänner i väst vilket wikileaks har exemplifierat och genom historien har politik bedrivits väldigt mycket smutsigare än så.

Är man svag får man göra som under andra världskriget, vara bra på att slicka röv och då var vi tvungna att slicka naziströv. Har man inget välfungerande försvar är man i samma situation som ett rikt land utan polis, det är en inbjudan till kriminella att ta för sig.

Det nuvarande försvaret är dimensionerat efter den hotbild som fanns när Rysslands politiska utveckling var åt rätt håll och USA och EU var starka och självsäkra. Tyvärr uppnår inte den verkliga förmågan dimensioneringen.

Jag tror inte att det behövs någon enorm rustning, jag tror det räcker med + 10% för att den nuvarande organisationen skall börja fungera som det är tänkt. Sedan tror jag tyvärr att det behövs ca +25% för att följa förmågeökningen hos politiskt lindrigt stabila länder och kompensera för våra egna vänners försvagning. Redan att skaffa en övad förmåga att ta emot hjälp kräver en budgetförstärkning...

Om vi ordnar så de små utlandsinsatser som vi orkar hålla igång kontinuerligt är i världsklass ger det ett underlag av utbildad personal för att göra vårt eget försvar där allt skall kunna användas på en gång hyfsat stort. Men då behöver vi även utrustning i världsklass här hemma...

Magnus sa...

Hej igen Fredrik!
Du gör en bedömning utifrån ditt egen mindset. Andra länder/kulturer tänker inte som en svensk. Där finns andra storheter. Du kanske skull göra en militär grundutbildning med anslag åt underrättelsetjänst för att vidga din kunskap och förståelse. Det ligger förstås inte i (M) linje att utföra militär tjänstgöring nu för tiden - men tro mig - en del av den gamla utbildning var riktigt bra.
Mvh
Magnus

Klart Skepp sa...

Fredrik.

Jag instämmer i att välutbildade ryssar i det närmaste tycker att Putin är pinsam. Samtidigt har vi en stor massa som ser tillbaka på den tid då Ryssland/Sovjetunionen åtnjöt en helt annan respekt. Givetvis minns de ju inte de negativa i denna tids styre.

Precis som högerextrema vindar nu blåser över europa och att folk, enligt min åsikt, helt orationella åsikter om invandrare får större fotfäste, så kan något liknande bli attraktivt i Ryssland - ökad nationalism.

Om man då har en militär kapacitet så kan detta vara frestande att använda för vissa intressenter.
När vi ändå pratar säkerhetspolitik så har vi frågan om Arktis som nu verkar utgöra ett av Rysslands högst prioriterade områden för framtiden. Det står även inskrivet i den ryska doktrinen. Jag tror inte att gamla fd sovjetrepubliker står närmast den vassa änden så tillvida de inte har något som är ekonomiskt attraktivt för ryssarna. Flertalet nationer håller redan på att positionera sig i Arktis varav Ryssland är mest offensiva.

När det sedan gäller den ryska upprustningen så måste vi också se vad man investerar i. Ryssarna skaffar sig nu en stor mängd materiel avsett för anfallsstrid t.ex. Landstigningsfartyg m.m. Man etablerar luftvärnssystem som har räckvidd långt in i Sverige. Vid ett besök av en rysk general - som deklarerat delar av Sverige som rysk intressesfär - kritiserade han Sverige och Finland. I hotfulla ordalag varnade han finnarna att öva i sitt eget luftrum eftersom det var för "nära" den ryska gränsen(!). Dessa typer av härskartekniker kommer bara att bli vanligare om vi är så militärt svaga som vi nu är.

Nej, jag tror inte att vi har ett nära förestående anfall, MEN det finns en risk för det och konsekvenserna för vår nation skulle bli ytterst allvarliga. Ett vanligt sätt att akademiskt se på detta är att göra en matris där risk multipliceras med konsekvens. En hög konsekvens medför ofta att man måste förhålla sig till risken på ett relevant sätt.

Bottom line Fredrik. Vilken tidsräckvidd har du i din spåkula? Du förstår att det inte "bara" att köpa in "lite" materiel om det bränner till?

Varför?
1. De pengarna finns inte,
2. Om det skulle hända är det flera andra som vill köpa (dvs tillgång och efterfrågan gäller med prisstegringar som följd)
3. Materielen måste kunna användas först tekniskt, men sedan operativt i ett system av system - detta tar ett minimum av 5-10 år efter att man har fått materielen.

Bo H sa...



DEL 1

Bäste Fredrik!

Bra att du kompletterat det inlägg, som helt berättigat orsakat en hel del upprördhet eftersom de flesta läsare går på vad som står i texten, inte på vad författaren kan ha menat när han skrev texten.

För egen del så blev jag kanske inte så upprörd över att du hoppade över faktagranskningen när du refererade www.globalfirepower.com urgamla uppgifter om svenska försvaret. Det jag blir mest upprörd över är att du inte automatiskt reagerade på skillnaderna mellan globalfirepower och IO 14 faktiska planering för 2019. Än värre dagens och de närmaste årens förmåga. Det tyder nämligen på grav okunskap.

Angående Ryssland har jag fått stora delar av min uppfattning av din partikollega riksdagsman (m) Mats Johansson, som nog får räknas som mycket väl insatt i ämnet. Han skrev i februari 2010 en understreckare i SvD som knappast stöder de förhoppningar om demokratisering och västorientering som vi i Sverige närde i början av 1990-talet och som fortfarande starkt färgar våra politikers uppfattning (i varje fall deras officiella). Den mångårige rysslandskorrespondenten Stig Fredriksson bekräftar i stort sett den utveckling som Mats Johansson beskriver.
Mats Johansson pekar bl a på att opinionsmätningar visar att mindre än 10% av ryssarna idag ser samhället i väst som en förebild att sträva efter och att det främst är den unga generationen som stöder auktoritära metoder och statlig styrning av ekonomin.
Det Ryssland som var bankrutt för 20 år sedan hade någorlunda återhämtat sig när den globala finanskrisen drabbade även Ryssland och valutareserven hade nästan halverats under 2009. Johansson pekar på att bara en fjärdedel av befolkningen lever på en nivå över existensminimum, mätt enligt FN-kriterier. Arbetslösheten ligger på tvåsiffriga tal bland en befolkning som minns kommunisttiden när industrier inte behövde vara lönsamma enligt marknadsekonomiska kriterier och därför i princip alla arbetsföra var garanterade arbete.
För att förbättra ekonomin är Ryssland starkt beroende av sina olje- och gastillgångar. Tillgångar som efter vad alla kan bedöma kommer att minska redan inom 10 år och sina inom en mannaålder.

Vänligen

Bosse (manlig, pensionerad försvarsanställd)

Bo H sa...


DEL 2

Bäste Fredrik!


Sedan stormaktstiden och in till nutiden dras begreppet ”rysskräck” fram i debatten om Sveriges förhållande till främmande maktsfärer. Det är knappast så att ryssar i gemen eller ens deras ledare har ett särskilt ont öga till Sverige. Det är bara så att vi sedan historiens gryning har sådant geografiskt läge – militärgeografiskt om ni så vill – att respektive länders ambitioner ibland kolliderar. Alla kollisioner kan inte lösas genom att ena parten lägger sig på rygg och blottar strupen eller genom att man finner kompromisser som båda kan godta.

Sveriges öde är alltså inte så mycket att vi är konstant rädda för Ryssland, utan att vårt land ligger där det ligger. Militärgeografiskt bundet till Östersjön och delägare till det Nordkalotten som i sin tur gränsar mot Barents Hav. Litar vi fortfarande på att de faktorer som under tidigt 90-tal fick oss att betrakta oss som utan militära hot fortfarande äger giltighet eller skall vi ge vår utrikespolitik den stöttning som behövs för att visa att värre saker kan hända om inte acceptabla diplomatiska överenskommelser kan realiseras?

Diplomati, liksom politisk makt generellt, måste backas upp av att alla alternativ till överenskommelse är obehagligare än att finna en överenskommelse. Ett militärt försvar skall kunna utgöra ett sådant obehagligare alternativ.
I valet mellan Mats Johanssons eller din bild av Ryssland tror jag faktiskt mest på Mats Johansson. I alla fall måste man konstatera att en av er två sprider en falsk bild. Att statsministern på presskonferens lär ha sagt att han för närvarande inte kan se någon risk för ett isolerat anfall mot Sverige kan jag hålla med om men jag tror även att varken statsministern eller någon i försvarsutskottet kan se 2019, då Insatsorgannisation 14 bedöms, under vissa förutsättningar, vara beredd att försvara en begränsad del av Sverige under en vecka. Dagens utrikespolitiska läge är alltså lugnt och dagens försvarsmakt har varken styrka, uthållighet eller träning för att hålla ut ens en bråkdel av en vecka eftersom den just börjat sin återuppbyggnad.

När du säger att "försvaret är rimligt dimensionerat i förhållande till vår nuvarande säkerhetspolitiska situation och framtida hotbildsscenarion" så håller jag med dig om vad du säger före "och" men står frågande inför hur du underbyggt senare delen av utsagan? Sant att vi kan se vilken materiel Ryssland utvecklar eller köper från andra länder och därav dra vissa slutsatser om vilken teknisk förmåga vi kan mötas av om vi kommer i konflikt. Vad vi inte kan se ens i kvalificerade kristallkulor är vilken agenda ryska politiker kan komma att ha om 10 år, ej heller hur stora förband som sätts upp med den nya materielen, ej heller var dessa förband stationeras.

Jag föreslår att du tills vidare håller dig till svåra beslut som exempelvis nedläggning av dagcentraler. Försvarsbeslut är förmodligen inte så svåra eftersom facit kommer först efter att både två och tre mandatperioder förflutit. Konsekvenserna för Sverige som autonom stat kanske dock gör att de eventuella politiker som har lite vidare horisont tycker att även försvarsfrågor är svåra. Vänta gärna med försvarsfrågorna tills du vidgat dina horisonter.

Vänligen

Bosse (manlig pensionerad försvarsanställd)


Kalle sa...

Kära Fredrik- min tidigare valda riksdagspolitiker,

Det jag saknar hos din blogg är en hållning som med självklarhet värnar och försvarar svenska demokratiska värden och våra nationella intressen. Och som samtidigt vet vad detta försvar kräver i form av kostnader såväl monetärt som politiskt. Det jag också saknar hos texten är en insikt i hur råbarkade utländska maktstrukturer agerar, och en förståelse för hur internationella politiska skeenden snabbt och osentimentalt kan realiseras. Samtidigt skulle det vara passande med ett visst erkännande från dig av de tjänstemän och de soldater som förtvivlat försöker bibringa dig denna kunskap.

Din lattedoftande ekonomistiska glättiga och egocentrerade värld har tyvärr inte kunnat bli min värld än. Och inget av det jag ser i omvärlden talar för att så heller kan bli fallet. Kanske skulle ett polariserat tal av Anders Björk mot några av dina parhästar kunna vara på sin plats och innebära en försiktig ögonöppnare och början på en omsvängning?

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=-1my8HN7_44

Med vänliga hälsningar
Kalle