söndag 16 mars 2014

Jobb eller bidrag?

Jag har precis kommit tillbaka till kontoret efter att ha talat arbetsmarknadspolitik på en moderatutbildning och värmer nu upp inför Agendadebatten - sannolikt på samma huvudtema - mellan Reinfeldt och Löfven.

Valets kommer handla om huruvida det går bra för Sverige med den nuvarande inriktningen eller om vi ska återgå till den tidigare socialdemokratiska politiken? Jag säger den tidigare socialdemokratiska politiken därför att Lövfen och Socialdemokraterna föreslår exakt samma sak som Persson och Sahlin efter honom: att höja skatterna på arbete för att kraftfullt bygga ut bidragen. Även om de försöker ge sken av att det är välfärden de satsar på gick 60% i deras senaste budget bidrag. Därtill hade de inte täckning för de resterande 40%.

Som stöd för sin linje kommer i vilket fall s hävda att arbetslösheten ökat. Det har den! Samtidigt har utanförskapet (antalet människor som lever på bidrag) minskat från dryga 1 miljon till knappt 800 tusen. Hur kan bidragen minska samtidigt som arbetslösheten går upp något?
Förenklat hänger det ihop på följande sätt:

300 tusen personer som tidigare inte ens sökte jobb utan befann sig i utanförskap som sjukskriven, förtidspensionera o.s.v. har idag tagit sig tillbaka till arbetsmarknaden. 200 av dem har fått jobb och 100 tusen söker fortfarande (vilket gör att arbetslösheten ökat). Det är en enorm förbättring som saknar motsvarighet under de senaste 25 åren i snart sagt hela västvärlden. Därtill har det inträffat under en tid då världsekonomin drabbats av den största krisen sedan 2:a världskriget.

Det är långtifrån tillräckligt, men när har en regering i Sverige eller någon annanstans i västvärlden åstadkommit något liknande? Framförallt, hur kan man motivera givet detta, givet forskning och givet sunt förnuft att kraftfullt höja skatterna på det som skapar arbete för att höja bidragen?

Inga kommentarer: