Många har - i vanlig ordning - anklagat mig som relativt ung politiker för att vara en karriärist som bara tycker som jag gör för att fjäska för partitoppen. Jag har dock aldrig döljt när jag är missnöjd med regeringen. Det innebär inte att jag automatiskt utbasunerar detta i media eller röstar emot regeringen. Skulle jag mfl agera så vore det en tidsfråga innan regeringsunderlaget urholkas med ett maktskifte som följd. Att uttrycka min åsikt på sociala medier eller om någon frågar mig om min uppfattning är en annan fråga. Låt mig för trovärdighetens skull lista några punkter där jag anser att regeringen gör fel: jag tycker vi gjorde fel i att inte ställa oss bakom att al-Assad bör åtalas för krigsförbrytelser, vi gör för lite åt ränteavdragen, vi borde sänkt inkomstskatterna mer, vi gör fel i att så kraftigt ha minska skatteuttaget på bostadssektorn, vi gör fel i att inte pröva våra nya sjukskrivningsregler på de som förtidspensionerats före reformen, vi gör fel i att inte minska biståndets omfattning, vi gör fel i att inte utforma mer jämställda vårdnadsregler, vi har inte varit tillräckligt framgångsrika i att skärpa straffen tillräckligt eller få polisen att fungera.
Jag försvarar inte regeringen i allt den gör och är en av de få som under min tid i riksdagen röstat emot partilinjen. Vad jag försöker säga är att jag genuint stödjer regeringens försvarspolitik (med vissa mindre förändringar). Jag är inte gammal moderat som tycker att just försvaret är det enda undantaget från besparingar i offentlig sektor. Försvarets omfattning ska enbart dimensioneras i förhållande till hotbilden.
2 kommentarer:
Jag anar en lite otäck ton av narcissism i dina inlägg. Att så självsäkert försöka belägga dina teorier, byggda på resonemang om "DN brukar göra så", "Jag har träffat många GD:ar" m fl, gör att jag blir ytterst misstänksam. Jag ser framför mig en kille som till varje pris måste synas och höras. Tyvärr, Fredrik...
En argumentation måste alltid bygga på sakförhållanden och korrekt fakta. Utan detta blir argumentationen inte bättre än ett dagisbarns. Att i detta sammanhang använda personbeskrivningar som "försvarsfantaster" (en omskrivning för något mindre lämpligt uttryck?) är att, i detta fall, såga av militär sakkunskap vid fotknölarna, och samtidigt, indirekt, hylla sin egen insats. En insats där det är helt ok att t ex använda felaktiga källor. Hur många andra verksamhetsspecialister från andra samhällssegment sågar du samtidigt med användning av sådana epitet?
Jag blir i sanning upprörd över att jag med mina skattepengar bekostar ett sådant lättjesamt förhållningssätt gentemot objektivitet och fakta - och i sin förlängning ett årligt förslösande av 40 miljarder kronor.
Patrik Lander
Enköping
Hej!
Jag tycker inte alls att du är patetisk. Du skriver att: Försvarets omfattning ska enbart dimensioneras i förhållande till hotbilden:
Eftersom (M) har bestämt att Sverige skall stödja sina grannländer vid bl.a militär konflikt så håller jag med dig. Om Ru vill militärt påverka t.ex Litauen så ska vi kunna stödja dom militärt med olika resurser. Det kan vara flyg i CAP eller eldledning indirekt eld eller bara med marktrupp. Just nu har vi ju inte överhuvudtaget förmåga till något av detta. Så jag tycker som du att vissa delar av försvaret bör stärkas. Det kanske viktigaste av allt är dock att se på framtiden och försöka bedöma på vilket sätt vi kan stärka försvaret av våra grannländer samt att bygga upp förmåga att ta emot den hjälp som (M) påstår skall komma oss tillgodo inom kort tid efter angrepp.
Det glädjer mig att en Moderat av din kaliber ser konsekvenserna av uttalad strategi och tar ställning för en utvecklad syn på effekterna av valt handlingsalternativ.
Mvh
Magnus
Skicka en kommentar